Klarsynt brandtal om kultur

Niklas Rådström är klok i dagens DN när han bemö­ter det åter­kom­mande talet om att kul­tur­ar­be­tare måste “anpassa sig till mark­na­den” och “bli ent­re­pre­nö­rer”. 6 av 10 svenska konst­nä­rer är redan egen­för­fat­tare, påpe­kar han. Problemet är inte att de sak­nar fram­å­tanda och mark­nads­tän­kande, utan att ersätt­ning­arna för konst­när­ligt arbete är omöj­liga att för­sörja sig på — även för den som är för­hål­lan­de­vis framgångsrik.

Detta visar Rådström med enkla siffror:

I första exemp­let har vi en för­fat­tare som arbe­tar i ett år på en roman, vil­ken när den kom­mer ut får ett myc­ket gott mot­ta­gande. Boken säl­jer i inbun­den upp­laga 5.000 exem­plar och i poc­ket 20.000, det vill säga når en beta­lande publik om 25.000 läsare. Det mot­sva­rar drygt tret­tio utsålda hus på Dramatens stora scen. Vem som helst skulle betrakta det som en stor fram­gång. Efter ett blyg­samt avdrag för arbets­rum, dator och annat nöd­vän­digt blir för­fat­ta­rens ersätt­ning för ett års arbete runt 90.000 före skatt, vil­ket torde vara mindre än halv­tids­lö­nen för en lokalvårdare.

Lika meto­diskt smu­lar han sön­der de popu­lis­tiska stan­dar­dar­gu­men­ten mot konst­när­lig inkomst­ga­ranti och författarpenning.

Man kan exem­pel­vis mötas av frå­gan var­för ett sjuk­vårds­bi­träde ska betala skatt för att för­fat­tare ska ha bidrag. Svaret är det själv­klara: sjuk­vårds­bi­trä­det beta­lar inte någon skatt till bidrag åt för­fat­tare utan för möj­lig­he­ten att gra­tis ha till­gång till inne­hål­let i lan­dets bib­li­o­tek. Liksom konst­nä­rer och för­fat­tare beta­lar skatt för till­gång till den sjuk­vård där sjuk­vårds­bi­trä­det är verksamt.

Det enda frå­ge­teck­net i detta klar­synta brand­tal är avslut­ningen. Rådström skri­ver att kul­turut­red­ningen måste for­mu­lera sin syn på kul­tu­rens plats i sam­häl­let. Han kri­ti­se­rar utbild­nings­de­par­te­men­tet för att inte bry sig om kul­tur, och häv­dar att “något för­sök att se kul­tu­ren som en kun­skaps­re­surs finns över huvud taget inte”.

För mig låter den kri­ti­ken miss­rik­tad. Det enda rik­tiga utspel som kul­turut­red­ningen har gjort är just att kräva pengar till kul­tur­forsk­ning. Senast för några vec­kor sedan avsatte rege­ringen dess­utom medel till detta, om än “bara” 40 miljoner.

Men strunt i det. Alla som bryr sig om svensk kul­tur­po­li­tik bör ändå läsa Rådströms text. Hoppa över de sista styc­kena om ni så vill.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>