Mer om direktivet som nästan heter som en värktablett

Ipred-debatten kränger och svänger åt tusen håll, med debat­tin­lägg från alla möj­liga — och omöj­liga — tyc­kare. I nulä­get skulle jag inte bli för­vå­nad om Ricky Bruch, Drottning Silvia eller Christian Gergils gav sig in i diskussionen.

Just där­för var det skönt att läsa det här klar­synta inlägget:

Dras du inför rätta i ett civil­mål, så har du att göra tro­ligt att du inte är skyl­dig till ankla­gel­sen. Den kärande har i sin tur att göra tro­ligt att du är skyl­dig och bevisa skada. Den som bedöms som mest tro­vär­dig uti­från omstän­dig­he­ter och bevis­ning vin­ner målet, och kan inte bara till­räkna sig eko­no­misk ersätt­ning, utan även att få sina rätts­liga kost­na­der ersatta av för­lo­ra­ren. Hela kon­cep­tet byg­ger alltså på att båda par­ter i grund har unge­fär samma möj­lig­he­ter inför dom­sto­len, rub­bas den balan­sen rub­bas också hela grun­den för ett rim­ligt utfall. Det är ett strå­lande kon­cept mel­lan pri­vat­per­so­ner, eller mel­lan före­tag, där man är för­hål­lan­de­vis jämnstark.

IPRED kom­mer i prak­ti­ken ställa enskilda män­ni­skor med nor­mal eko­nomi inför situ­a­tio­nen att hamna i tvist mot en bransch­or­ga­ni­sa­tion. Det är alltså inte ens en per­son mot ett före­tag, utan en per­son mot en orga­ni­sa­tion som före­trä­der en hel nisch av mark­na­den. Det är David mot Goliat, när David glömt sin slunga hemma.

Och nej, jag hit­tade inte detta själv utan hos Isobel.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>