Bloggar och etablissemang

Om Liza Marklund och blog­garna (arti­keln pub­li­ce­rad i SvD igår):

Åter­i­gen har bloggo­sfä­ren tvingat upp en debatt på agen­dan. Men den här gången rör det var­ken fil­del­ning, webb­trafik eller data­lag­ring. Bloggstormen mot Liza Marklund tycks sna­rast bero på medieförakt.

När Språkrådet härom­vec­kan pre­sen­te­rade fjol­å­rets nya svenska ord fanns ”blogg­bäv­ning” själv­klart med. FRA-lagen och Ipred-direktivet ledde till en ny sorts opi­ni­ons­bild­ning på gräs­rots­nivå. Ämnen som hade varit lågt pri­o­ri­te­rade i nyhets­flö­det ham­nade högst upp på agen­dan när medi­erna upp­täckte att blogg­värl­den kokade.

Och tre vec­kor in i 2009 är vi redan mitt i nästa bäv­ning. Tidningsskriverierna om Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda bör­jade redan under hös­ten, men i märk­ligt fut­tig omfatt­ning med tanke på bokens scoop: att Liza Marklunds stor­säl­jare Gömda inte är en fullt lika sann histo­ria som för­fat­ta­rin­nan har påstått.

I bloggo­sfä­ren och på foru­met Familjeliv.se var inläg­gen där­e­mot tusen­tals. Till sist vak­nade också riks­me­di­erna, och i vec­kan fyll­des varan­nan svensk spalt­me­ter av före­brå­el­ser mot Liza Marklund. På debatt­saj­ten Newsmill för­kla­rade blog­ga­ren Ramona Fransson att hon och de andra som har upp­märk­sam­mat boken ”vann mot gam­mel­me­dias redak­tö­rer”. Liza Marklunds pr-man Niclas Lövkvist var­nade för att redak­tio­nerna låter en ”digi­tal lynch­mobb” styra nyhetsflödet.

Att san­nings­hal­ten i en bok skulle bli nästa blogg­snackis var knap­past vän­tat. Medan FRA– och Ipred-debatterna kret­sade kring elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion och per­son­lig integri­tet på nätet – frå­gor direkt sam­man­kopp­lade med blog­gande – sak­nar Gömdabråket helt sådana inslag.

Enligt Sofia Mirjamsdotter på medie­blog­gen Same same but dif­fe­rent finns det i själva ver­ket bara en berö­rings­punkt mel­lan ämnena FRA, Ipred och Gömda: att tra­di­tio­nella medier inte har pri­o­ri­te­rat dem.

– I fal­let Liza Marklund har vi en jour­na­list som har gjort något, men medi­erna är tysta om det. Folk mär­ker det och blir irri­te­rade. Idag är medi­e­förak­tet i Sverige lika stort som poli­ti­ker­förak­tet. Därför är det vik­tigt att medi­erna tar till sig och grans­kar det som dis­ku­te­ras i bloggo­sfä­ren, säger hon.

I en krö­nika skrev Liza Marklunds Expressenkollega Cecilia Hagen att debat­ten grun­das i avund­sjuka: ”Att detta upp­märk­sam­mas så till den milda grad, beror i mångt och myc­ket på Liza per­son­li­gen. På att hon är den hon är. Lång och blond och vac­ker och fram­gångs­rik och oav­bru­tet bäst­säl­jande och för­mögen som få och street smart och maka­löst kaxig. Och det provocerar.”

Men Liza Marklund är även en per­son med makt, både i egen­skap av opi­ni­ons­bil­dare och för­lags­ä­gare. Hon debat­te­rar aktivt mot fil­del­ning – bloggo­sfä­rens hjär­te­fråga – och är en pro­fil inom gam­mel­me­dia – bloggo­sfä­rens favo­rit­ha­t­ob­jekt. Dispyten med Monica Antonsson, okänd vec­ko­tid­nings­jour­na­list på ett litet för­lag, är en rik­tig David och Goliat-historia.

Pontus Schultz, chefre­dak­tör på Veckans affä­rer, ser följakt­li­gen blogg­stor­men som del i en antietablissemangstendens.

– Det pågår sedan decen­nier en rörelse från kol­lek­ti­vism till indi­vi­du­a­lism. Vi blir allt mindre benägna att dele­gera vårt åsikts­pa­ket till någon. Vi vill utöva mak­ten själva, och inter­net har ska­pat verk­ty­gen för det. Tidigare hade medier mono­pol på att bygga världs­bild. När det mono­po­let nu har rasat blir det uppen­bart att man är ett etablissemang.

Varför kräv­des då en blogg­bäv­ning innan vi i medi­erna vak­nade? Kanske var redak­tio­nerna osäkra på vem de skulle tro på, Antonsson eller Marklund? Sofia Mirjamsdotter talar om ”rätts­ha­ve­rist­tän­ket”: jour­na­lis­ter är så vana vid att läsare hör av sig med kon­spi­ra­tions­te­o­rier att de instink­tivt avfär­dar sådana som Monica Antonsson. Pontus Schultz säger att redak­tio­nerna är fega:

– Många är nog för­sik­tiga med att hänga ut någon som har en medie­platt­form och kan slå till­baka, om man inte är säker på att alla andra också gör det. Extra pin­samt är att när det nu känns fritt fram, då ska alla kasta sig in i debatten.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

0 svar till Bloggar och etablissemang

  1. Pingback: Sista svängen om Gömda « ADAM SVANELL

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>