Musikbranschens öde och piraternas triumf

piraternamindre1

Recension av nya fil­del­nings­böc­ker (pub­li­ce­rad idag i Kristianstadsbladet):

Tony Ernst “6 mil­jo­ner sätt att jaga en älg på. En berät­telse om musi­k­in­du­strins upp­gång och even­tu­ella fall” (Reverb)

Anders Rydell & Sam Sundberg “Piraterna. De svenska fil­de­larna som plund­rade Hollywood” (Ordfront)

Att skriva böc­ker om aktu­ella frå­gor är inte opro­ble­ma­tiskt. Detta blir tyd­ligt när Ordfront och Reverb, två vec­kor innan rät­te­gången mot The Pirate Bay, ger ut varsin bok om fil­del­ning. Redan innan böc­kerna finns ute har detal­jer bli­vit inaktuella.

Författarna berät­tar om saj­ten Mygazines utan att nämna att den stäng­des ner under hös­ten. De skri­ver om skiv­bransch­or­ga­net RIAA och dess stra­tegi att stämma tusen­tals pri­vat­per­so­ner för fil­del­ning, en metod som orga­ni­sa­tio­nen i julas med­de­lade att man läg­ger ner.

Med detta sagt är det väl­kom­met att någon tar ett större grepp på ned­ladd­ning, imma­te­ri­al­rätt och upp­hovs­rätt på nätet. För även om det skrivs spalt­me­ter efter spalt­me­ter hand­lar det mesta om stan­dar­dar­gu­men­ta­tio­nen gra­tis eller stöld. Det är en debatt så pola­ri­se­rad att den säl­lan, om någon­sin, tar sig förbi pajkastningsstadiet.

Tony Ernst, en gång grun­dare av hip­hop­tid­skrif­ten Gidappa!, för­fat­tar­de­bu­te­rar med6 mil­jo­ner sätt att jaga en älg på”, en titel som inte blir mindre för­vir­rande ens när man har läst hela boken. Undertexten – “En berät­telse om musi­k­in­du­strins upp­gång och even­tu­ella fall” – säger desto mer.

I krö­ni­ke­lik­nande ton tar han sig an frå­gan huruvida musik­bran­schen, eller sna­rare skiv­bran­schen, går sin död till­mö­tes. Genom inter­vjuer, citat och anek­do­ter reso­ne­rar han om var­för bran­schen har ham­nat i kris och om den kan över­leva. Det är roligt och intres­sant, om än inte spe­ci­ellt stringent.

Författaren själv för­sö­ker hålla sig neu­tral. Han med­ger att han lad­dar hem musik från The Pirate Bay, men att det ger honom ång­est. I slutän­dan får jag käns­lan av att boken hand­lar lika myc­ket om Tony Ernsts brot­tande med fil­del­nings­pro­ble­ma­ti­ken som om musik­bran­schens dito.

Insprängda mel­lan huvud­ka­pit­len är 21 mejlin­ter­vjuer som ver­kar vara helt ore­di­ge­rade. Det blir trött­samt. Argument åter­kom­mer gång på gång och även men­lösa svar har tagits med. Ändå är det dessa tex­ter som ger mig störst behåll­ning av boken.

I inter­vju­erna med Anders Mildner, David Djuphammar, Annika Norlin och Christoffer Silverberg finns många intres­santa tan­kar. Det är också skönt att läsa menings­mot­stån­dare som Andreas Ekström och Rasmus Fleischer, vilka känns mer nyan­se­rade här än i den van­liga debat­ten. Däremot kan man undra på vil­ket sätt Anna Hellsten (“Napster, hette det så?”) eller Horace Engdahl (“Hjärnan är inte rik­tigt fär­dig för­rän man är tret­tio”) för­tjä­nar sitt utrymme i boken.

Ett van­ligt påstå­ende är att skiv­bo­la­gen har sig själva att skylla för den mins­kade cd-försäljningen. Detta kan fram­stå som en tom flos­kel, något som pira­ter slänger ur sig utan att pre­ci­sera vad de menar.

Men om Tony Ernsts inter­vju­per­so­ner har något gemen­samt är det just att de alla skyl­ler på skiv­bo­la­gen. Till och med skiv­hand­larna och de som själva har job­bat på ett bolag tycks se det mer som skiv­bran­schens fel än fildelningens.

Och om “6 mil­jo­ner sätt att jaga en älg på” slår fast att skiv­bo­la­gen har begått miss­tag, då beskri­ver Anders Rydell och Sam Sundbergs “Piraterna” hur det gick till. Boken ger en gedi­gen redo­gö­relse för upp­hovs­rät­ten och nöjes­in­du­stri­er­nas historia.

Jag läser om Mp3.com, som redan på 90-talet sålde digi­tal musik lag­ligt, men väg­ra­des ett sam­ar­bete med de stora skiv­bo­la­gen. Sajten glöm­des bort och ille­gala alter­na­tiv tog över. Jag läser om 70-talet då kam­pan­jen “Home taping is kil­ling music” lan­se­ra­des, trots att stu­dier visade att de som kopi­e­rade på kas­sett köpte mer ski­vor än andra.

Jag läser om bola­get Mediadefender, som drar in stora sum­mor från skiv­bran­schen för att sabo­tera fil­del­ning. Jag läser om DRM-skydd som gör att låtar bara kan spe­las med viss pro­gram­vara. Jag läser om brotts­pro­vo­ka­tion, om stäm­ningar mot barn.

Fram trä­der till slut bil­den av en bransch som avfär­dar varje tek­niskt fram­steg och gång på gång gör poten­ti­ella bunds­för­van­ter till fiender.

I första hand är dock “Piraterna” histo­rien om den svenska pirat­värl­den – Piratbyrån, Piratpartiet och The Pirate Bay. Med utgångs­punkt i 90-talets IT-satsningar och “bred­band åt alla” beskri­ver för­fat­tarna hur Sverige blev fokus­punkt för den inter­na­tio­nella fildelningsrörelsen.

Genren är berät­tande repor­tage, och boken tycks skri­ven med new jour­na­lism som före­bild. Frågan är dock om ens Tom Wolfe eller Gay Talese skulle ha vågat skriva om data-nördar, digi­ta­li­se­ring och upp­hovs­rätt. Som grund för en dra­ma­tisk histo­ria är det knap­past sprängstoff.

Men Rydell och Sundberg lyc­kas göra för­vå­nans­värt spän­nande läs­ning av pro­ble­ma­ti­ken. “Piraterna” är en fängs­lande och infor­ma­tiv skild­ring av en av vår tids stora debatt­frå­gor, och av Sveriges cen­trala roll i den­samma. Som intro­duk­tion till ämnes­om­rå­det är den utmärkt.

Boken bör där­e­mot inte ses som en defi­ni­tiv kart­lägg­ning av fil­del­nings­frå­gan. Som titeln anty­der är detta pira­ter­nas histo­ria, och deras tan­kar får följakt­li­gen mer utrymme än motståndarsidans.

Rydell och Sundbergs bok har för övrigt redan läckt ut på The Pirate Bay. Det om något borde väl vara ett gott betyg?

- — -

Andra som skri­ver om böckerna:

Andreas Ekström drar helt andra slut­sat­ser om “Piraterna”, men har samma slut­kläm som jag, i Sydsvenskan. På pirat­si­dan gil­lar både Rasmus Fleischer och Oscar Swartz boken. Rasmus skri­ver även myc­ket posi­tivt om “6 mil­jo­ner sätt att jaga en älg på”. Likaså gör Kvällspostens Bengt Eriksson. Fascinerande att två böc­ker i en så infek­te­rad fråga hyl­las från “båda sidor”.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

0 svar till Musikbranschens öde och piraternas triumf

  1. Pingback: Mer om piratböckerna « ADAM SVANELL

  2. Bengt Eriksson skriver:

    Vilken sida står jag på då? Kan vara kul / bra att veta…

  3. Adam skriver:

    Hej Bengt. Det var mest sve­pande for­mu­le­rat av mig. Jag menade i grund och bot­ten Andreas Ekström kontra Fleischer och Swartz.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>