Piratprocessens betydelse är bara symbolisk

Något sent kom­mer här min kom­men­tar inför rät­te­gången mot The Pirate Bay (arti­keln pub­li­ce­rad på Kristianstadsbladets kul­tur­si­dor den 14 februari):

Rättegången mot The Pirate Bay är i grun­den menings­lös. Framtidens upp­hovs­rätts­bråk lär röra större saker än fil­mer och musik.

Den har kal­lats den största poli­tiska rät­te­gången i Sverige sedan IB-affären (av Piratpartiet), ett stats­fi­nan­si­e­rat spek­ta­kel utan like (av Piratbyrån) och årets kul­tur­hän­delse (av under­teck­nad). På mån­dag inleds rät­te­gången mot The Pirate Bay.

Juridiskt sett är tvis­ten en snå­rig histo­ria. Peter Sunde, Gottfrid Svartholm Warg och Fredrik Neij står åta­lade för med­hjälp till, och för­be­re­delse till, brott mot upp­hovs­rättsla­gen. Någon fak­tisk gär­nings­man till detta brott finns inte. Medhjälpen till det even­tu­ella brot­tet har å andra sidan skett på ett med­ve­tet, till och med tri­um­fe­rande, vis.

Frågan är om juri­di­ken ens är avgö­rande i ett fall där så starka intres­sen är inblandade.

Den 12 mars ska EU-parlamentet rösta ige­nom den så kal­lade Medinarapporten. Rapporten består av en rad för­slag om upp­hovs­rätt på nätet, bland annat for­mu­le­ringen “Europaparlamentet är posi­tivt till de olika natio­nella rätts­sy­ste­mens åtgär­der mot webb­si­dor på Internet som olag­ligt spri­der verk på nätet (till exem­pel ‘Pirate Bay’)”.

EU-parlamentet säger med andra ord att The Pirate Bay bör dömas.

Rapporten är bara den sista i en rad märk­lig­he­ter kring fal­let. Vägen till Stockholms tings­rätt har kan­tats av påtryck­ningar och tvek­sam­he­ter som myn­dig­he­ter har blun­dat för – från 700 hem­lig­stämp­lade mejl mel­lan Vita huset och Justitiedepartementet, via hot om sank­tio­ner från WHO, till en polis­ut­re­dare som fick jobb på film­bo­la­get Warner Brothers.

Oavsett vad man tyc­ker om The Pirate Bays upp­no­siga anti­upp­hovs­rättsi­de­o­logi så är det svårt att se dem som annat än David i kamp med Goliat, en Goliat som dess­utom bits och luras.

Pressen på Sverige att döma trion är enorm. Det vet alla i rätts­sa­len. Politiska dom­slut må vara högst otillå­tet, men kan man verk­li­gen för­vänta sig att nämn­de­män­nen helt lyc­kas bortse från denna press? Jag vågar inte vara säker.

I slutän­dan är det ändå tvek­samt om utgången kom­mer att få någon större bety­delse. Det är ett rätts­fall av enorm prin­ci­piell vikt, men kanske inte så myc­ket mer.

Mycket talar för att The Pirate Bay lever vidare även om grun­darna ham­nar i fäng­else. Den ille­gala fil­del­ningen har dess­utom bli­vit så utbredd att den knap­past står och fal­ler med en sajt. Historien visar att lag­stift­ning inte kan hålla jämn takt med tek­niska fram­steg, och redan i dag finns verk­tyg för att ano­ny­mi­sera IP-nummer (och där­med kringgå Ipred-lagen).

Att fal­let skulle avgö­ras i vår är knap­past hel­ler aktu­ellt. “Vi kan nog inte för­vänta oss en fär­dig dom för­rän om fem år” säger upp­hovs­rättsju­ris­ten Marianne Levin till tid­ningen PC för alla. Oavsett dom­slut kom­mer endera par­ten att över­klaga, kanske ända upp till Högsta Domstolen.

Processen mot The Pirate Bay bör där­för sna­rast för­stås som en mar­ke­ring. Det är tvek­samt om ens film– och skiv­bo­lag tror att rät­te­gången kan hejda sprid­ningen av upp­hovs­rätts­skyd­dat mate­rial. Deras poli­san­mäl­ningar, stäm­ningar och krav på nya lagar fun­ge­rar som sym­bol­hand­lingar – bevis för att de inte accep­te­rar det som hål­ler på att hända.

Det är svårt att för­utse hur stri­den mel­lan pira­ter och under­håll­nings­in­du­stri har utveck­lats när den avgö­rande domen väl kom­mer. I fal­let skiv­bran­schen finns det tec­ken på att hela kon­flik­ten bör­jar spela ut sin roll.

När jag nyli­gen inter­vju­ade Peter Sunde hade han gått över till att använda musik­pro­gram­met Spotify. Det svenska före­ta­get har lyc­kats skapa en lag­lig tjänst som är så smi­dig att till och med lan­dets mest kände nät­pi­rat använ­der den. Samtidigt kan även en sådan tjänst utsät­tas för intrång, och de senaste vec­kor­nas turer har visat att skiv­bo­lagskrav begrän­sar också Spotify.

En minst lika tro­lig utveck­ling är att pirat­kri­get i stäl­let trap­pas upp. Att dagens kon­flikt rör låtar och fil­mer beror på att dessa har varit lätta att digi­ta­li­sera. Ännu fler saker i våra liv lär bli digi­tala, vil­ket bäd­dar för nya och större upphovsrättsbråk.

I en under­strec­kare i Svenska Dagbladet påpe­kar infor­ma­tik­fors­ka­ren Nicklas Lundblad att upp­hovs­rät­tens legi­ti­mi­tet ifrå­ga­sätts allt kraf­ti­gare. Till sist kan frå­gan om imma­te­ri­al­rätt komma att handla om rät­ten till kun­skap, skri­ver Lundblad och cite­rar Robert Laughlins bok “Crime of Reason”. I denna dystopi beskrivs en värld där upp­hovs­rät­ten har vid­gats så till den grad att all kun­skap ägs av någon, och där män­ni­skor flyr till månen för att få lära och läsa fritt.

En mer opti­mis­tisk – men lika his­nande – vision uttrycks av Martin Thörnkvist i Tony Ernsts aktu­ella bok om musik­bran­schen. Thörnkvist, som dri­ver skiv­bo­la­get Songs I wish I had writ­ten, före­stäl­ler sig en helt digi­tal värld:

Mediebranschen först, musik­bran­schen och film­bran­schen sen, bok­bran­schen utom tvi­vel nästa. Allting som går att digi­ta­li­sera kom­mer att digi­ta­li­se­ras. Jag läng­tar till den dagen då man exem­pel­vis kan skriva ut medi­cin. Print två Panodil!”

Som sagt. Hisnande.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>