Rätt sätt en konst

Bild: Fanny Oldenburg. Om The Dinner Club (arti­keln pub­li­ce­rad i dagens SvD):

Ett bele­vat säll­skap hål­ler sam­man­koms­ter på Polska insti­tu­tet. De lär dig bords­skick, ming­el­tek­nik, att vårda ditt yttre och skala en räka i tre steg. Konstprojektet The Dinner Club är en före­ställ­ning som är en mid­dags­bjud­ning som är en kurs.

En smal trappa leder till källar­bib­li­o­te­ket i Polska insti­tu­tets villa. Här, bland teak­möb­ler och böc­ker med slitna pär­mar, ska publi­ken i konst­upp­le­vel­sen The Dinner Club under­vi­sas i ”Minglandets A och O”.

- Du kanske har läst någon trev­lig bok som du kan ta upp? Eller var­för inte väd­ret? säger sce­no­graf Linn Hilda Lamberg.

- En resa går också bra. Man får inte tala om sjuk­do­mar, pengar eller poli­tik, säger dra­ma­turg Stefan Åkesson.

Polska insti­tu­tes hus bygg­des under 1880-talet på beställ­ning av major Claes Adelskiöld, och rita­des senare om av Ferdinand Boberg. På 10-talet höll Stina Waern-Frisell mäng­der av soci­e­tets­bjud­ningar här. På 20-talet flyt­tade Gustaf Hellström in och skrev en rad berömda romaner.

Nu blir Öster­malms­vil­lan spel­plats för The Dinner Club, ett sam­ar­bete mel­lan Mossutställningar och duon Poste Restante – Linn Hilda Lamberg och Stefan Åkes­son. Konceptet lig­ger mitt emel­lan tea­ter och installationskonst.

Under en kväll får den som löser bil­jett besöka den kit­schigt inredda parad­vil­lan för trä­ning i kon­ver­sa­tion, bords­skick och hyfs. Allt avslu­tas med par­dans och mid­dag, under vil­ken kurs­le­darna ger råd och kommenterar.

- Middagar är intres­santa eftersom de tyd­ligt visar hur det soci­ala spe­let regle­ras. Man har reg­ler för när man får äta, hur man får äta och att man ald­rig får visa tec­ken på oin­tresse. Middagssitutionen är på något sätt civi­li­sa­tio­nen i ett kon­centrat, säger Stefan Åkesson.

Genom The Dinner Club vill Poste Restante leka med för­hål­lan­det mel­lan publik och aktör. Men ska det tol­kas som en drift med absurda reg­ler eller som ett upp­rik­tigt för­sök att lära ut vett och eti­kett? Ingetdera, eller möj­li­gen både och.

- Jag tror att alla vill kunna föra sig i fina mil­jöer, trots att det byg­ger på att bekräfta för­vänt­ningar som känns mos­siga för en modern män­ni­ska med genuspo­äng. Vi ger hand­fasta råd kring situ­a­tio­ner där många kän­ner sig gene­rade. Samtidigt tror jag att kväl­len kan få besö­karna att reflek­tera över de reg­ler som styr hur vi umgås, och ifrå­ga­sätta dem, säger Linn Hilda Lamberg.

Hon tar ett steg för att gå upp från käl­la­ren, men hej­dar sig.

- Förlåt så hemskt myc­ket. Jag glömde att en kvinna ald­rig får gå före en man upp­för en trappa.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>