Maktkamp och chark i taffliga kulisser

Det är dåligt med mitt blog­gande just nu, såvida inte att klistra in artik­lar pub­li­ce­rade på annan plats räk­nas (vil­ket det inte gör). I vän­tan på inspi­ra­tion och tid för rik­tiga blog­gin­lägg, följ min Twitter eller läs ännu en inklist­rad arti­kel — om Varuhuset från dagens SvD:

Varuhuset var den första svenska tv-såpan. Miljontals tit­tare bän­kade sig på hel­gerna för vec­kans dos av makt­kamp, intri­ger och chark­disk. Nu släpps 80-talsserien på dvd.

– Va? Ska du skriva om Varuhuset?

Henry Bronett är mitt i regi­ar­be­tet med en före­ställ­ning på Värmlandsoperan och blir för­bryl­lad när en jour­na­list ringer för att prata om ett tjugo år gam­malt tv-drama. Han har mis­sat att Öhmans varu­hus har öpp­nat igen – på dvd.

– Men det var ju trev­ligt! Eller rät­tare sagt så kän­ner jag något slags skräck­blan­dad förtjusning.

För Henry Bronett, idag lan­dets mest kände cir­kus­pro­fil, inne­bar Varuhuset det stora genom­brot­tet. Första avsnit­tet sän­des i mars 1987. TV3 och TV4 hade ännu inte lan­se­rats, så svenska tit­tare var vana vid folk­bild­nings­ide­a­let hos pub­lic ser­vice. Men bland snustorra sam­hälls­pro­duk­tio­ner, östeu­ro­pe­isk dock­film och barn­pro­gram om Afrika kom nu en svensk serie av ame­ri­kanskt snitt, kom­plett med dra­ma­tik, action, kär­lek, sex och kyligt beräk­nande intrig­ma­kare. Succén blev enorm.

Katja Sandberg, då Blomquist, spe­lade den stru­liga ton­årstje­jen Sara Forss. Hon var tret­ton år och blev plöts­ligt igen­känd överallt.

– Det var meningen att det skulle bli tolv avsnitt. Istället blev det 60. Jag gick ju i sko­lan och var inte alls beredd på att det skulle ha så stort genom­slag. Bitvis blev det ganska job­bigt, säger hon.

Varuhuset, som ska­pa­des av Peter Emanuel Falck, utspe­lar sig i den fik­tiva buti­ken Öhmans på Birger Jarlsgatan. Tittarna får följa såväl varu­hus­che­fen Karin som Carlos på lag­ret och Richard i chark­dis­ken. Bredvid serier som Dynastin eller Dallas fram­står karak­tä­rerna som rik­tigt verklighetstrogna.

I lik­het med livet i de ame­ri­kanska för­la­gorna är dock var­da­gen på Öhmans minst sagt hän­del­se­rik. I första avsnit­tet genom­li­der varu­hu­set ett rån, en per­sonal­fest, ett byte av butiks­chef, en kid­napp­ning och en otro­hets­af­fär på par­ke­rings­däck – allt under samma dag.

Längre fram i serien hin­ner Katja Sandbergs roll­fi­gur Sara snatta, röka hasch och för­störa klä­der på damavdelningen.

– Jag minns att folk verk­li­gen levde sig in i hen­nes pro­blem. Och pro­blem hade hon ju en del av, säger Katja Sandberg.

Hon har läm­nat age­ran­det bakom sig och arbe­tar numera på Sturebadet i Stockholm. För andra, som Görel Crona och Sharon Dyall, blev Varuhuset inled­ningen på långa kar­riä­rer. Lena Endre blev upp­täckt av själ­vaste Ingmar Bergman när han såg henne i rol­len som butiks­bi­trä­det Ingrid Persson. Åtminstone är det vad myten säger.

Henry Bronett gjorde rol­len som den char­mige, men allt­för snälle, Daniel Forsell på skivav­del­ningen. I en omröst­ning anord­nad av Expressen val­des han till den mest äls­kade karak­tä­ren i svensk tv.

– Jag tror att män­ni­skor tyc­ker om roll­fi­gu­rer som vågar vara sår­bara. Daniel var en per­son som lät hjär­tat styra det mesta, och jag vet att Peter Emanuel Falck lade ner myc­ket kär­lek på honom, säger Henry Bronett.

Inspelningarna av Varuhuset beskri­ver han som en fan­tas­tisk tid, men har svårt att min­nas detaljer.

– Jag hop­pade ju av efter en säsong, eller kanske två. Avsnitten har jag inte sett sedan de sän­des. När var det, på 70-talet?

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>