Väckarklocka i turbofart

tribunalen264_1

Foto: Mats Bäcker. Om Teater Tribunalens vår­fes­ti­val (arti­keln pub­li­ce­rad i fre­dags i SvD):

Genom fes­ti­va­len Två vec­kor i maj för­sö­ker Teater Tribunalen vända och vrida på tea­ter­kons­ten. Ett recept är tur­bo­te­a­ter — en pjäs som skrivs, repe­te­ras och spe­las upp under en och samma dag.

- Ursäkta att det är stö­kigt. Det här är en inten­siv månad.

Frida Röhl bors­tar något som lik­nar sot från bor­det på Teater Tribunalens kon­tor. Som tea­terns konst­när­lige ledare, tillika huvud­rolls­in­ne­ha­vare i vårens före­ställ­ning Ulrika Maria Stuart, får hon ursäk­tas en viss oreda.

Elfriede Jelinek-pjäsen spe­las sista gången på mån­dag. Igår star­tade den årliga tea­ter­fes­ti­va­len Två vec­kor i maj. Båda genom­sy­ras de av det som har bli­vit Tribunalens sig­num — att göra scen­konst som ifrå­ga­sät­ter och är samhällskritisk.

- Konsten kan gå långt i sina påstå­en­den, utan att behöva ta ansvar. Därför kan den vara en väckar­klocka. Vi för­sö­ker stå för en radi­ka­li­tet som jag tyc­ker behövs i vår tid, säger Frida Röhl.

Festivalen pågår från tors­dag till sön­dag den här och nästa vecka, så egent­li­gen vore Två hel­ger i maj ett rätt­vi­sare namn. Under de totalt åtta dagarna bjuds scen­konst från bland andra Arena Baubo och finska Nya Rampen, men även musik med bland andra Kajsa Grytt och Johan Johansson samt inter­vjuer med per­so­ner som Åsa Linderborg och pro­sti­tu­tions­fors­ka­ren Susanne Dodillet.

Frida Röhl beskri­ver fes­ti­va­len som Tribunalens sätt att leka med teaterrummet.

- Vi tror att det är vik­tigt att man vågar utmana sig själv och publi­ken, både form­mäs­sigt och inne­hålls­mäs­sigt. Annars ham­nar man lätt i att man foku­se­rar på publik­siff­ror eller intäk­ter. Under fes­ti­va­len kan vi dis­ku­tera, bjuda in andra konst­for­mer och prova saker där vi inte vet hur resul­ta­tet blir.

Det kanske mest kon­kreta expe­ri­men­tet är tur­bo­te­a­ter — ett Tribunalen-koncept som för­verk­li­gas i dag och på tors­dag. En grupp skå­de­spe­lare och musi­ker träf­fas kloc­kan åtta utan några som helst för­be­re­del­ser. Tolv tim­mar senare upp­för de en unik, nyskri­ven­fö­re­ställ­ning tillsammans.

Idén har tes­tats två gånger tidi­gare. Ena gången resul­te­rade det i en pjäs om Guantánamobasen, andra gången i en om Josef Fritzl. Frida Röhl med­ver­kade i båda:

- Det var en när­mast sur­re­a­lis­tisk upp­le­velse. Man får upp ett otro­ligt tempo och bara gör det. Efteråt hade jag spe­lat en före­ställ­ning, men visste knappt själv vad den hand­lade om.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>