Expanderande popfest

DSC_0826

Om Siestafestivalen (arti­keln pub­li­ce­rad i dagens SvD):

Popfestivalen Siesta i Hässleholm har växt så att det kna­kar – från ett tusen­tal besö­kare till det tio­dubbla på fyra år. Framgångsreceptet är unika spel­ningar med stora utländska band. Det och ett kon­stant fint väder.

För några år sedan kunde den svenska fes­ti­val­som­ma­ren beskri­vas som Hultsfred, Sweden rock och ett myl­ler av små­fes­ti­va­ler. Sedan dess har Hultsfredsfestivalen mins­kat i besö­ka­ran­tal. Arvikafestivalen och Peace & love har växt, medan Where the action is och Way out west har till­kom­mit. Festivalutbudet har fått ett mellansegment.

Nu ban­kar ytter­li­gare ett arrange­mang på dör­ren till de halv­stora fes­ti­va­ler­nas salong. När Siesta går av sta­peln i Hässleholm i hel­gen hop­pas fes­ti­val­ge­ne­ral Mikael Fredholm på 10 000 besökare:

– Förra året kom det 7 500. Nu har vi redan sålt 6 000 för­köps­bil­jet­ter, vil­ket är 60 pro­cent fler än vid samma tid förra året, säger han stolt.

Hässleholm har under 2000-talet bli­vit en omta­lad popstad, en av lan­dets mer osan­no­lika sådana. Artister som Andreas Tilliander, Familjen och Sophie Rimheden har fått den lilla nord­skånska kom­mu­nen att beskri­vas som hög­borg för svensk electro­nica. När nu Siesta växer tar sig Hässleholm även in på festivalkartan.

– Hässleholm är en klas­sisk små­stad. Ungdomarna pra­tar all­tid om att de ska flytta här­i­från. Men just för att det inte har fun­nits något att göra så har många enga­ge­rat sig i musik eller grävt ner sig i replo­ka­ler. Siesta är något som de unga här fak­tiskt kan vara stolta över, säger Mikael Fredholm.

Han var själv med och sådde det första fröet till fes­ti­va­len i mit­ten av 80-talet. När rege­men­tet T4 skulle flytta ville en grupp ung­do­mar ta över mili­tä­rens mat­sals­hus för att använda som kon­sert– och replo­kal. För att få poli­ti­ker­nas upp­märk­sam­het genom­förde de en fred­lig endag­s­oc­ku­pa­tion av bygg­na­den. Två år senare var den deras och Kulturföreningen Markan inledde sin verksamhet.

2003 drog för­e­ningen igång Siesta med ambi­tio­nen att skapa en stor fes­ti­val. De tre första åren kom dock inte mer än ett tusen­tal besö­kare, och Markans sty­relse beslu­tade sig för att lägga ner den för­lust­tyngda sats­ningen. Först när kom­mu­nen höjde sitt bidrag kunde för­e­ning­ens Siesta-entusiaster över­tala övriga att fes­ti­va­len skulle leva vidare.

Det var tur att de lyc­ka­des. Sommaren 2006 kom 2 600 besö­kare, året där­ef­ter 4 500 och i fjol 7 500. Idag är Siesta en rock­fes­ti­val av klas­sisk modell: tre dagar på ett grön­om­råde med till­hö­rande cam­ping. Alternativ pop, rock och indie domi­ne­rar, men utbu­det är bre­dare än på exem­pel­vis Emmabodafestivalen. Årets spelschema rym­mer både Eldkvarn, Promoe och det ame­ri­kanska punk­ban­det Anti-Flag.

Vad är då hem­lig­he­ten bakom fram­gången? Åtminstone del­vis hand­lar det om bok­nings­stra­te­gin, anser Mikael Fredholm:

– Vår ambi­tion är att göra bok­ningar som stic­ker ut. Vi för­sö­ker hitta de ovän­tade artis­terna, de som bara väl­jer att göra en spel­ning i Sverige per som­mar. När det gäl­ler stora band spe­lar det ingen roll om de inte har någon ny skiva i ryg­gen. De har all­tid fans.

Mycket rik­tigt gör flera stora akter som­ma­rens enda svenska fes­ti­val­be­sök under hel­gens Siesta – på tors­dag ame­ri­kanska Sonic Youth, på fre­dag brit­tiska Placebo och på lör­dag franska Phoenix.

En annan för­kla­ring till popu­la­ri­te­ten kan vara att fes­ti­va­len är ovan­ligt bil­lig. Biljettpriset 745 kro­nor är exakt hälf­ten av vad ett besök i Hultsfred kos­tar. Som Mikael Fredholm påpe­kar har Siesta dess­utom en tack­sam pla­ce­ring i almanackan.

– Vi är i prin­cip först ut av alla fes­ti­va­ler, och det i en period då ung­do­marna snart ska sluta sko­lan. Siesta blir som en kic­koff för som­ma­ren, säger han.

Kanske bör fram­gångs­sa­gan ändå för­kla­ras med hjälp av högre mak­ter. Arrangörerna bru­kar näm­li­gen ha en när­mast osan­no­lik tur med väd­ret. Mikael Fredholm:

– När vi skulle starta fes­ti­va­len ringde jag och kol­lade med SMHI. De tit­tade till­baka 1012 år i tiden, och det visade sig att det hade varit kanon­vä­der under just den här hel­gen varje år. Det var del­vis där­för vi valde den. Och än så länge har pro­fe­tian sla­git in, pep­par peppar.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>