Stockholm, Stockholm, Stockholm

Sedan jag flyt­tade till Stockholm för två år sedan hän­der det regel­bun­det att jag får för­svara huvud­sta­den inför bekanta som bor på annan ort (oftast en som bör­jar på G och slu­tar med ött­la­borg). Nej, säger jag vän­ligt, alla stock­hol­mare är inte över­lägsna och ytliga. Nej, det är inte omöj­ligt att lära känna nya män­ni­skor. Jo, man kan känna sig hemma här.

På en punkt måste jag dessvärre ge 08-hatarna rätt, och det är när det gäl­ler Stockholmsbornas kun­skap om res­ten av lan­det. Inte alla, men många jag träf­far i Stockholm tycks helt oin­tres­se­rade av det som sker utan­för den kung­liga huvud­sta­den. Vissa ver­kar knappt kunna peka ut Malmö eller Uppsala på en karta. Och atti­ty­den märks extra tyd­ligt när man stu­de­rar medierna.

Förra ons­da­gen skulle jag recen­sera The Bear Quartet på Strand. Inför kon­ser­ten kunde man i Stockholmstidningar läsa att “det var läääänge sedan de stod på en svensk scen ihop” och att de “inte har spe­lat i Sverige på åra­tal”. Därför blev jag för­vå­nad när en snabb goog­ling visade att grup­pen hade upp­trätt i Luleå så sent som i decem­ber. Har det inte hänt i Stockholm så har det inte hänt alls?

Morgonen efter spel­ningen slog jag upp DN På Stan, där det krul­liga poplöf­tet Erik Hassle inter­vju­a­des:

När upp­trädde du för en stor publik första gången då?

– Min mamma var min lärare i mellanstadiet …

Hur fun­kar det?

– Alltså, det bodde 600 pers i Katrineholm och av dem var kanske 100 sko­le­le­ver. Min mamma var lära­rinna, det fanns inte så många alternativ.

Okej, nu ska jag vara tyd­lig. Katrineholm – belä­get mindre än fem­ton mil från DN-skrapan – är en egen kom­mun, Sveriges 75:e största. Katrineholm har drygt 32 000 invånare.

Varken repor­ter, redak­tör eller redi­ge­rare rea­ge­rar här på upp­gif­ten att det bor 600 per­so­ner i Katrineholm, ett påstå­ende som uppen­bart är antingen ett skämt eller ett miss­för­stånd. Tänk om Katrineholms-kuriren på mot­sva­rande sätt skulle räkna fel på huvud­sta­dens befolk­ning med 98 pro­cent: “Det bor 15 000 pers i Stockholm och av dem är kanske 2 500 skolelever”.

Sånt här får mig att tänka på när jag besökte Malmö till­sam­mans med några Stockholmsboende, medi­e­ar­be­tande vän­ner. Redan första kväl­len hann två av dem göra den freu­di­anska fel­säg­ningen att Malmö är “väl­digt olikt Sverige”. Senare erkände en i säll­ska­pet att han vid tand­borst­ningen kom på sig själv med att tänka “kan man dricka kran­vatt­net här?”. I rest my case.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

0 svar till Stockholm, Stockholm, Stockholm

  1. Caroline skriver:

    Hej! Ja, det var ju jag som inter­vju­ade charm­trol­let Hessle. Jag hade ingen anled­ning att betvivla det han sa. Har du sett hans leende? Man smäl­ter ju. Dessutom har han en fin känsla för humor, den killen.

    Kram
    C

  2. Adam skriver:

    Hehe. Han kanske är myto­man, den gode Hassle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>