Maskinskräck

angvalt

Om hur maski­ner fram­ställs på film (arti­keln pub­li­ce­rad i fre­dags i SvD):

I bio­ak­tu­ella Transformers – De beseg­ra­des hämnd hotas mänsk­lig­he­ten av bilar, gräv­ma­ski­ner och cement-blandare. Igen. Filmhistorien har stän­digt beskri­vit maski­ner som skräc­kin­ja­gande. Men vad är det som är läskigt?

Luke Skywalker ska pre­cis resa för att rädda uni­ver­sum då han får veta att den fiende han måste besegra, den tungt fläm­tande Darth Vader, även är hans pappa. Chockad säger den unge rymd­hjäl­ten att han inte kan döda sin egen far. Men Obi Wan Kenobi svarar:

”Han är mer maskin än män­ni­ska numera – för­vri­den och ondskefull.”

Citatet från rymd­sa­gan Jedins åter­komst visar på ett över­tyd­ligt sätt vil­ken roll tek­niska appa­ra­ter ofta har fått spela på film. Fler exem­pel finns i den aktu­ella bio­re­per­to­a­ren. I Transformers – de beseg­ra­des hämnd för­sö­ker utomjordingar utplåna jor­den i skep­na­den av van­liga motor­for­don. I Terminator – Salvation har en robo­tarmé tagit kål på större delen av mänsk­lig­he­ten redan när fil­men börjar.

Människans kamp mot maski­nen är ett uråld­rigt film­tema. Ändå kan man fråga sig var­för. Medan andra skräck­fram­kal­lare som död­liga virus och aggres­siva rov­djur byg­ger på fak­tiska hot mot män­ni­skor är maski­ner ska­pade och styrda av oss för vår egen nyt­tas skull. Förutom en och annan kra­schad hård­disk eller tra­sig väx­ellåda tycks de inte hel­ler göra myc­ket motstånd.

Arne Öhman är pro­fes­sor i psy­ko­logi på Karolinska insti­tu­tet. Han menar att det finns en grund­läg­gande meka­nism som gör att vi kan upp­fatta maski­ner som skrämmande.

– Vi är ihop­kopp­lade i hjär­nan så att vi ska titta efter avsik­ter och inten­tio­ner hos med­män­ni­skor. Maskiner kan näs­tan se ut som män­ni­skor och defi­ni­tivt verka ha avsik­ter, men går inte att läsa på samma sätt. En trak­tor kan till exem­pel bete sig och göra saker. Dess hand­lingar för­blir dock obe­grip­liga, och det som är obe­grip­ligt är också skräm­mande, säger han.

Hur hotet från maski­nerna beskrivs på film har skif­tat mel­lan olika tider, från trak­to­rer som jagar män­ni­skor till dato­rer som star­tar kärn­va­pen­k­rig. SvD:s film­kri­ti­ker Hynek Pallas beskri­ver Fritz Langs stum­films­klas­si­ker Metropolis från 1927 som ”urfilm” i sammanhanget:

– Dels fram­ställs där den moderna, maskin­lika indu­strista­den som ett hot. Dels byggs det en robot som sedan löper amok. Filmen fångar räds­lan för de ide­o­lo­gier som skulle komma att krossa Europa under de kom­mande decen­ni­erna, men också bak­si­dan av den moderniteten.

Hynek Pallas menar att skild­ringar av tek­nik som hot­full ofta kan kopp­las ihop med vik­tiga histo­riska ske­en­den. Efter atom­bom­berna mot Hiroshima och Nagasaki blev exem­pel­vis muta­tio­ner på grund av läc­kande kärn­kraft­verk ett van­ligt tema.

– Från 80-talet och framåt kunde man även se en allt större dator­skräck där man var rädd för att dato­rerna skulle ta över. Det utveck­lade sig sedan allt mer mot arti­fi­ci­ella intel­li­gen­ser, robo­tar som tar över av sig själva.

Kioskvältarna inom nischen är två film­se­rier – brö­derna Wachowskis Matrix och James Camerons Terminator. Men den som mer än någon annan har gjort områ­det onda maski­ner till sitt är för­fat­ta­ren Stephen King.

King lig­ger bakom de lit­te­rära för­la­gorna till både The Mangler, fil­men om en mangel som äter upp män­ni­skor, och Christine, om en svart­sjuk bil som jagar och dödar. När han i mit­ten på 80-talet blev erbju­den att själv göra regi­de­but valde han att fil­ma­ti­sera en annan av sina berät­tel­ser. Resultatet Maximum over­drive blev en kal­kon där all tänk­bar tek­nik, från läsk­au­to­ma­ter till hår­tor­kar, vän­der sig mot mänskligheten.

Men kanske bör­jar nu den anrika skräc­ken för maski­ner bli otidsen­lig. På sistone har de sed­van­liga illa­sin­nade film­ro­bo­tarna fått konkurrens.

– Det van­li­gaste de senaste åren har varit fil­mer med både onda och goda maski­ner. Det som för­e­nar maski­nerna på den goda sidan är att de ofta har mänsk­liga drag, säger Hynek Pallas.

I de aktu­ella Terminator– och Transformersfilmerna käm­par män­ni­skor och goda maski­ner sida vid sida mot andra, fient­liga maski­ner. I fjol­å­rets Pixarsuccé Wall-E spe­lade en char­me­rande robot huvud­rol­len medan män­ni­skorna mest fram­stod som bortskämda.

Hur för­kla­rar man då denna nya, posi­tiva bild av maski­ner? Rebecka Molin, dok­to­rand i tek­no­ve­ten­skap­liga stu­dier på Blekinge tek­niska hög­skola, tror att den hänger ihop med hur bero­ende vi har bli­vit av våra apparater.

– Man kan inte bortse från att tek­ni­ken har en väl­digt stor inver­kan på vår var­dag. Det är så myc­ket i vår sam­tid som är orga­ni­se­rat kring tek­nik och tek­nik­han­te­ring, från att vi använ­der Facebook till att vi går till ban­ken på nätet. Kanske bör­jar vi inse att vi inte skulle klara oss utan den, säger hon.

Kan det rentav vara så att grän­sen mel­lan män­ni­ska och maskin är på väg att sud­das ut? En scen i Transformers – de beseg­ra­des hämnd visar hur en robot läser av en män­niskas hjärna likt vil­ken hård­disk som helst. Vi talar allt oftare om oss själva i ter­mer lånade från data­värl­den. I takt med att vi kon­stru­e­rar allt mer män­ni­sko­lik­nande robo­tar gör gen­tek­ni­ken och läke­kons­tens fram­steg att våra egna organ kan bytas ut och att dåliga anlag kan väl­jas bort.

Hollywoods regis­sö­rer tycks åtminstone ha bör­jat inse det Kjell Höglund sjöng redan 1986: Maskinerna är våra vänner.

Onda maski­ner från fem decennier:

2001 – ett rymdä­ven­tyr (1968)

Arthur C. Clarke och Stanley Kubricks vackra sci­ence fiction-drama kret­sar kring en expe­di­tion till Jupiter, där män­ni­skan har fun­nit spår av intel­li­gent liv. Den hypera­van­ce­rade datorn HAL 9000 ska föra expe­di­tio­nen säkert fram. Men med en honungs­len stämma lurar den istäl­let besätt­nings­män­nen i döden. Banbrytande inom nischen ”smarta dato­rer som blir med­vetna om sin egen existens”.

Demon seed (1977)

Ett av sci fi-historiens mer makabra fil­m­upp­lägg är nog Dean Koontz-filmatiseringen Demon seed, där en kvinna våld­tas av en robot och sedan föder den­nes barn. Filmen hand­lar om en fors­kare inom arti­fi­ci­ell intel­li­gens, vars ska­pelse rym­mer och tar kon­troll över hans helt dator­styrda hus. Innan robo­ten avslö­jas hin­ner han befrukta fors­ka­rens fru, som myc­ket rik­tigt föder en metal­lisk liten bebis.

Maximum Overdrive (1986)

Stephen Kings första – och enda – film som regis­sör är en rik­tig bus­kis­skräc­kis. En komet som pas­se­rar jor­den ger alla tek­niska mojänger ett med­ve­tande samt ett sug efter att döda. Till tonerna av AC/DC och med Emilio Estevez i huvud­rol­len föl­jer man en grupp syd­stat­s­a­me­ri­ka­ners kamp mot last­bi­lar, motor­så­gar, hår­tor­kar, arkad­spel, elekt­riska kni­var, gräs­klip­pare, läsk­au­to­ma­ter och bär­bara kassettbandspelare.

Matrix (1999)

När Andy och Larry Wachowski kom med sin läder­rock­sac­tion Matrix lyc­ka­des de med två till synes omöj­liga saker. Dels för­ny­ade de film­kon­cep­tet elaka maski­ner genom att påstå att dessa inte kom­mer att ta över värl­den, utan att de redan har gjort det. Dels gav de en av värl­dens minst hyl­lade skå­di­sar – den stän­digt bort­komne Keanu Reeves – en till­fäl­lig släng av tro­vär­dig­het. Frågan är vil­ken bedrift som var störst.

Transformers – de beseg­ra­des hämnd (2009)

I upp­föl­ja­ren till suc­cé­fil­men från 2007 fläs­kar regis­sör Michael Bay på med mer av all­ting. Längre spel­tid, mer action, fler världs­de­lar att sprida ut robot­kri­get i, fler explo­sio­ner, fler omo­ti­ve­rat lätt­klädda tje­jer, fler sido­spår i histo­rien och fler sor­ters for­don som för­vand­las till mör­dare. ”Robotarna är ela­kare och snyg­gare och bär spår av både Wall-E och Aliens” skrev SvD:s Hynek Pallas och delade ut en femma.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

0 svar till Maskinskräck

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>