Sverige i ett nytt ljus

I går­da­gens SvD skrev jag nedan­stå­ende arti­kel om glöd­lam­pans histo­ria, inför det stun­dande förbudet.

Eftersom det var en kul­tur­text för­dju­pade jag mig inte nämn­värt i kli­ma­ta­spek­terna av utfas­ningen. Det kan dock vara värt att notera att en av Sveriges främsta exper­ter på belys­ning, KTH-professorn Jan Ejhed, rik­tar stark kri­tik mot beskriv­ningen av låge­ner­gi­lam­por som mil­jö­vän­liga. Även PLDA, den inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­nen för ljus­de­sig­ner, slår fast att låge­ner­gi­lam­por inte är i när­he­ten så ener­gi­snåla som belys­nings­bran­schen påstår.

BangSvenskarnas kär­leks­hi­sto­ria med glöd­lam­pan är över. Lagom till 130-årsjubileet för­bjuds upp­fin­ningen som demo­kra­ti­se­rade sam­häl­let och lät män­ni­skan erövra nat­ten. Men hur påver­kas folk­sjä­len när glöd­lju­sets natur­liga värme ersätts av lysrörssken?

Hur många stock­hol­mare behövs för att byta ut en glöd­lampa? Elva. En som hål­ler i lam­pan och tio som snur­rar på stegen.

Att skruva i en glöd­lampa är en var­dags­upp­gift så maka­löst enkel att den har gett upp­hov till ett vits­for­mat om män­ni­skors dum­het. Men frå­gan fram­står inte alls sim­pel om man betrak­tar den bild­ligt. Att byta ut glöd­lam­pan, ersätta den med något nytt, har tvärtom varit en när­mast omöj­lig uppgift.

– Glödlampan har varit nor­mal­be­lys­ningen i svenska hem i hundra år. Från det fat­tiga Sverige, via folk­hem­met till glo­ba­li­se­ring och kli­mat­kris, har den fort­satt lysa. Det är ganska märk­ligt, som om en stenka­ke­spe­lare eller bil från den tiden skulle fin­nas kvar, säger Jan Garnert, docent i etno­logi och spe­ci­a­li­se­rad på belysningshistoria.

Nu tycks dock den anrika ljus­käl­lans tid vara förbi. EU-kommissionen har anta­git en för­ord­ning som för­bju­der import och till­verk­ning av glöd­lam­por. Vid månads­skif­tet på tis­dag avskaf­fas i ett första steg samt­liga matta lam­por samt klara lam­por på 100 watt. Om tre år ska glöd­lam­porna ha för­svun­nit helt från hyllorna.

Lampans inef­fek­ti­vi­tet blev döds­stö­ten. Mellan 90 och 95 pro­cent av den till­förda ener­gin avges som värme, inte ljus. Genom att fasa ut glöd­lam­porna hop­pas EU-kommissionen där­för kunna minska kol­di­ox­id­ut­släp­pen i Europa med 32 mil­jo­ner ton per år.

Peter Bennich är pro­jekt­le­dare för belys­ning på Energimyndigheten. Han tyc­ker att glöd­lam­pe­be­lys­ning är ett enormt slö­seri med energi.

– Människor und­rar ofta vad de kan göra för kli­ma­tet. Jo, pre­cis det här, att byta ut sina glöd­lam­por. Belysningen är det i våra hus­håll som drar mest el, och genom den här omställ­ningen kan vi lätt spara bort åtminstone hälften.

Ändå är mot­stån­darna till utfas­ningen många. På blog­gar och i tid­nings­ar­tik­lar ifrå­ga­sätts den beräk­nade ener­gi­be­spa­ringen, låge­ner­gi­lam­por beskrivs som mil­jö­far­liga och frå­gan väcks hur vi kom­mer att må när vi ser värl­den i ett annat sken.

Svenskarna har näm­li­gen ett all­de­les spe­ci­ellt för­hål­lande till den päron­for­made glödlampan.

En glas­lampa med glöd­tråd intro­du­ce­ra­des för första gången på den svenska mark­na­den vid en mässa i Öre­bro 1882. Konstruktionen hade paten­te­rats tre år tidi­gare av Thomas Alva Edison. Att beskriva Edison som glöd­lam­pans upp­fin­nare är dock inte helt korrekt.

Idén om en ljus­källa byggd på glö­dande tråd föd­des redan 1802, då brit­ten Humphry Davy fick en pla­ti­na­remsa att lysa när han ledde elekt­risk ström ige­nom den. Under det kom­mande sek­let expe­ri­men­te­rade upp– fin­nare värl­den över med olika kon­struk­tio­ner och glöd­trå­dar i diverse mate­rial. Historikerna Robert Friedel och Paul Israel har kart­lagt hela 22 per­so­ner som tog fram egna glöd­lampsva­ri­an­ter före Edison.

Det den pro­duk­tive ame­ri­ka­nen och hans med­ar­be­tare till­förde var att använda en glöd­tråd av bambu och sätta på en skruv­soc­kel i metall. Därmed ska­pade de inte den första glöd­lam­pan, där­e­mot den första som var kom­mer­si­ellt gångbar.

Men det skulle dröja mer än tret­tio år innan glöd­lam­por satt i varje svenskt tak. Elektricitet var ännu dyrt. Runt 1890 fick en van­lig industri­ar­be­tare lägga ner tre tim­mars arbete för att ha råd med en endaste kilowattimme.

1910-talet lan­se­ra­des vol­fram­lam­pan med lägre ener­gi­för­bruk­ning, lägre pris och högre livs­längd än tidi­gare glöd­lam­por. När Första världs­kri­get kom blev foto­gen en brist­vara. Den som hade foto­gen­be­lys­ning måste antingen skaffa elekt­ri­ci­tet eller återgå till öppen eld som ljus­källa. Glödlampan fick sitt stora genom­brott, och till­gången på ljus slu­tade vara en klassfråga.

– Samtidigt med den demo­kra­tiska revo­lu­tion som gav kvinn­lig röst­rätt fick vi ljus som var demo­kra­tiskt för­de­lat. Tidigare hade bara över­klas­sen haft möj­lig­he­ten att kunna välja sin dygns­rytm. Nu fanns det för första gången i histo­rien en ljus­källa som lyste upp hela rum, och lju­set fanns i över­flöd, säger Jan Garnert.

Författare som Ivar Lo Johansson och Albert Viksten har vitt­nat om att glöd­lju­set betrak­ta­des när­mast som ett mira­kel. De var upp­växta med att varje vin­ter­kväll sam­las, hela famil­jen, kring en brasa eller afton­lampa. Plötsligt fanns inte bara en nyvun­nen möj­lig­het till avskild­het, utan också till att trotsa män­ni­skans natur och skingra det tidi­gare oin­tag­liga mörkret.

Glödlampan banade sam­ti­digt väg för stads­li­vet. Gatorna lys­tes upp, rums­upp­fatt­ningen vid­ga­des och sta­den blev till­gäng­lig på ett helt nytt sätt. Många unga loc­ka­des av stads­be­lys­ningen som lovade en bok­stav­li­gen ljus framtid.

I rekla­men fram­ställ­des ellju­set som en omväl­vande kraft, något som skulle för­ändra värl­den i grun­den. Tyska elbo­la­get AEG tog till logo­typ en bar­bys­tad gudinna som höjer en glöd­lampa likt Frihetsgudinnans fackla. Glödlampan blev en sym­bol för väl­färd, fram­tids­tro och upplysning.

Även inom kons­terna gjorde elekt­ri­fi­e­ringen och glöd­lju­set avtryck. Mot 1800-talets slut växte sci­ence fiction-litteraturen fram med namn som HG Wells, Jules Verne och Edward Bellamy. Deras böc­ker kret­sade kring den nya tek­ni­ken och en tänk­bar fram­tid uti­från vad tek­ni­ken möjliggjorde.

Inom måle­riet kan man se skill­na­der mel­lan verk gjorda av konst­nä­rer födda före och efter ellju­sets intåg, menar Jan Garnert:

– Titta på Harriet Backer, Carl Larsson eller Elias Martin. De har en väl­digt rik gråskala och otro­liga ljus­ny­an­ser. De använ­der myc­ket fler skikt­ningar när de skild­rar ljus än vad det senare 1900-talets konst­nä­rer intres­se­rar sig för, eller kanske ens ser. Om du tar någon som Ola Billgren, en konst­när som har växt upp i en elekt­risk tid, så han­te­rar han ljus-miljöer på ett mer sorg­löst och fritt sätt.

Efter glöd­lam­pans intåg i de svenska hem­men har andra, mer ener­gi­snåla ljus­käl­lor lan­se­rats. Medan lys­rör och låge­ner­gi­lam­por numera domi­ne­rar stora delar av värl­dens belys­ning har dock skan­di­na­verna hål­lit fast vid glöd­lam­pan. Som kon­tors­be­lys­ning har vi vant oss vid lys­rör, men i hem­men lyser alltjämt en uråld­rig glöd­ljus­kon­struk­tion. Allra popu­lä­rast är den matta glödlampan.

Förkärleken för det varma glöd­lamps­ske­net sam­man­kopp­las ofta med vårt kalla kli­mat. Det säger Jan Ejhed som är arki­tekt, pro­fes­sor och ansva­rig för ljusla­bo­ra­to­riet på Kungliga tek­niska högskolan:

– På vår ljus­ut­bild­ning har vi stu­den­ter från 25 olika natio­ner, och det märks att man har olika för­håll­nings­sätt till ljus och ljus­färg. Man kan se att vi använ­der var­mare ljus här i norr, medan man i ett var­mare kli­mat före­drar kal­lare ljus som man tyc­ker ger svalka. Samtidigt är bil­den mer kom­plex än så. Till exem­pel är ten­den­sen i Sverige att vi går mer mot det neutralt vita lju­set och bort från det gul­to­nade som har varit förhärskande.

Eftersom mer än varan­nan ljus­källa i svens­kar­nas hem är en glöd­lampa blir dess för­svin­nande en extra stor omställ­ning här. Jan Ejhed kal­lar utfas­ningen för ett okun­nigt miss­tag. Han menar att glöd­lamps­ljus har unika kva­li­téer som män­ni­skor behöver.

– Lysrör ger ett dif­fust ljus, unge­fär som det som kom­mer från him­mels­s­fä­ren. Glödlampan ger där­e­mot ett rik­tat ljus som kan jäm­fö­ras med direkt sol­ljus. Vi har ett stän­digt behov av båda ljuska­rak­tä­rerna. Därför är det väl­digt olyck­ligt att man för­bju­der den ena, säger han.

Att glöd­lam­pans sken beskrivs som varmt och lys­rörs­ljus som kallt är egent­li­gen en för­enk­ling. Ljusfärgen i ett lys­rör eller en låg– ener­gi­lampa styrs av sam­man­sätt­ningen på pulv­ret i röret, och kan alltså blan­das så att även det ger väl­digt varma ljus­fär­ger. Att glöd­lam­pan ändå upp­levs som ”var­mare” hand­lar nog om att den ger ett natur­ligt ljus med kom­plett färg­spekt­rum. Likt ett glöd­gat järn får glöd­trå­den olika nyan­ser bero­ende på tem­pe­ra­tur. Ett lys­rör där­e­mot, lyser all­tid med samma flu­o­re­sce­rande sken.

Den som före­drar glöd­ljus kan fort­fa­rande köpa så kal­lade halo­gen­g­löd­lam­por. De är dock betyd­ligt dyrare än van­liga glöd­lam­por, och kom­mer bara att säl­jas med klara glas-kupor. Svenskarnas favo­rit­ljus – det matta, milda glöd­lamps­ske­net – hör snart till det förgångna.

Men Peter Bennich på Energimyndigheten tyc­ker att talet om glöd­lam­pans unika ljus är onyanserat.

– Man kan inte se dis­kus­sio­nen så iso­le­rat. När man betrak­tar lju­set sit­ter det oftast i en arma­tur, så det gäl­ler att välja rätt kom­bi­na­tion av ljus och arma­tur. Dessutom finns det till­ver­kare som har satt lam­por i van­liga arma­tu­rer och låtit folk gissa vil­ken sort det är. När det lyser som star­kast är det väl­digt svårt att se skill­nad på en glöd­lampa och en bra låge­ner­gi­lampa, säger han.

Glödlampans tid var räk­nad redan före EU-kommissionens beslut. Belysningens fram­tid sta­vas LED, det tycks alla kän­nare vara över­ens om. Lysdioder är ener­gi­snåla, har lång livs­längd, avger knappt någon värme och kan återge i prin­cip vil­ket ljus som helst.

Men LED-tekniken är inte fär­dig­ut­veck­lad, och medan vi vän­tar måste svenska glöd­lamp­säls­kare vänja sig vid låge­ner­gi­lam­por, halo­gen­lam­por och lys­rör. Frågan är vad det har för inver­kan på oss.

– Det är ingen tve­kan om att lju­set påver­kar män­ni­skor bio­lo­giskt, visu­ellt och psy­ko­lo­giskt. Naturligt ljus med alla våg­längds­om­rå­den, exem­pel­vis dags­ljus eller glöd­ljus, är allra bäst för oss. Men det är unge­fär som kom­pri­me­rad musik, mp3-filer. Även om man har tagit bort 50 pro­cent av det egent­liga lju­det så kan man fort­fa­rande få bra musikupp­le­vel­ser. Det är inte så att vi fal­ler ner och dör om vi inte får full­spektrum­ljus, men i vissa sam­man­hang kan det få effek­ter, säger Jan Ejhed.

Hur Sverige kom­mer att klara sig utan sin eviga ljus­bring­are, folk­hems­sym­bo­len glöd­lam­pan, det är en öppen fråga. Utfasningen har där­e­mot gett sva­ret på en gam­mal und­ran: Hur många poli­ti­ker behövs för att byta ut en glödlampa?

27 styc­ken. De sit­ter i Bryssel.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar till Sverige i ett nytt ljus

  1. Niklas Fors skriver:

    Fantastiskt fin arti­kel, tack!

  2. peterdub skriver:

    Ang: Hur många poli­ti­ker behövs för att byta ut en glödlampa?

    How many poli­ti­ci­ans should it take to change a light bulb?
    None.

    How many citi­zens should be allo­wed to choose?
    Everyone.

    (fran slu­tet av Ceolas.net, som utfo­er­ligt beskri­ver var­foer foer­bud aer fel
    – ocksa i ener­gi­be­spa­rande syfte )

  3. peterdub skriver:

    Varfoer for­bud paa vissa glod­lam­por mm
    aer fel och knap­past spa­rar energi, med refe­ren­ser
    http://tonn.ie
    13 punkter

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>