Photoshop har gett ny syn på bilden

Artikel om Photoshop, pub­li­ce­rad i SvD 13/3:

Bildbehandlingsprogrammet Photoshop beskrevs som ett hot mot hela foto­kons­ten. Istället blev det första ste­get i en foto­gra­fisk revo­lu­tion. När pro­gram­va­ran nu fyl­ler 20 omges vi av fler bil­der än någon­sin, och näs­tan alla pas­se­rar genom Photoshop.

Titta dig omkring. Med största san­no­lik­het ser du minst en bild som har behand­lats i pro­gram­met Photoshop.

Sitter du vid fru­kost­bor­det så finns färg­glada motiv på fling­pa­ke­tet. Är du på tun­nel­ba­nan så ler fel­fria tand­ra­der mot dig från reklam­skyl­tarna. Bara i den här tid­ningen finns hund­ra­tals bil­der som har givits en digi­tal uppsnyggning.

Att bil­der för­äd­las och omar­be­tas är inte längre något vi reflek­te­rar över. Vi vet att fär­ger för­bätt­ras, kon­tras­ter skärps, mid­jor smal­nas och smuts på kame­ral­in­ser ploc­kas bort. Många av oss gör unge­fär samma sak med våra semester­bil­der. Mer anmärk­nings­värt är att näs­tan alla dessa bear­bet­ningar utförs med samma mjuk­vara – Photoshop CS 4 från Kalifornienföretaget Adobe. I prin­cip varje foto du ser i tryck har varit inne och vänt i Photoshop.

När pro­gram­met i dagarna firar 20 år hyl­las det med en jubi­le­ums­sajt, en gala på Palace of fine arts i San Francisco, hund­ra­tals blog­gin­lägg och tid­nings­ar­tik­lar som den här. Det är lätt att glömma att Photoshop till en bör­jan var ganska bespot­tat. Inte bara döm­des pro­gram­met ut som en menings­lös pro­dukt. När det väl slog ige­nom kom böc­ker, utred­ningar och debat­ter om hur Photoshop hotade för­störa bild­me­di­ets tro­vär­dig­het.
Den ökända pro­gram­va­ran sades leda till foto­gra­fi­ets död.

I slutän­dan blev det tvärtom. Digitaliseringen resul­te­rade i en revo­lu­tion för den foto­gra­fiska bil­den. Den hade bara bör­jat i fel ände.

– Det var en ren hob­bygrej, ett pro­jekt som var roli­gare än min avhand­ling, säger Thomas Knoll.

Om du har syss­lat med bild­be­hand­ling kän­ner du kanske igen hans namn. Det står överst i Photoshops pre­sen­ta­tions­ruta, den som dyker upp när pro­gram­met star­tas. I den första ver­sio­nen tro­nade nam­net där i ensam­het. I den senaste, CS 4, följs han av en rul­lande namn­lista enligt långfilmsmodell.

Thomas Knoll växte upp med en pappa som hade två fri­tids­in­tres­sen: foto­grafi och dato­rer. Entusiasmen smit­tade av sig på Thomas och hans bror John, som ömsom ocku­pe­rade pap­pans Apple II plus, ömsom mörk­rum­met i famil­jens käl­lare i Michigan. När brö­derna flyt­tade hem­i­från ham­nade John på ett spe­ci­a­lef­fekts­bo­lag i film­bran­schen, medan Thomas bör­jade forska på behand­ling av digi­tala bilder.

Under ett av Johns besök i Michigan 1987 visade Thomas upp en kod som han hade pro­gram­me­rat med sin Macintosh-dator. Det var en enkel funk­tion som gjorde det möj­ligt att visa bil­der i gråskala. Ändå blev bro­dern impo­ne­rad. Det Thomas utförde med en enkel hemda­tor påminde om vad Johns arbets­gi­vare gjorde med hut­löst dyr utrust­ning. John tja­tade på honom att jobba vidare med koden.

Hösten året därpå nådde brö­derna en över­ens­kom­melse med Adobe om att dis­tri­bu­era Thomas pro­gram. Vid det laget hade John för­sökt sälja in det till en rad andra före­tag. Efter en demon­stra­tion för bola­get Electronic arts fick han frå­gan var­för i hela fri­den någon skulle vilja ha ett bildre­di­ge­rings­pro­gram för hemdatorer.

Det låter kor­kat. Men i slu­tet av 80-talet var det långt ifrån uppen­bart att bil­der skulle få en cen­tral roll i datoranvändning.

–Det exi­ste­rade inget bra sätt var­ken att få in bil­der i en dator eller att få ut dem efteråt. Digitalkameror fanns inte, inte bra skri­vare hel­ler. Skannrar hade pre­cis bör­jat komma. Det var defi­ni­tivt ingen som hade hört talas om webb­saj­ter, säger Thomas Knoll.

Faktum är att inte ens han själv insåg poten­ti­a­len i sin ska­pelse. Photoshop 1.0, släppt i feb­ru­ari 1990, var ingen jät­te­sats­ning. Programkoden skrevs hemma i Thomas lägen­het. Gästrummet fun­ge­rade som dator­rum, bad­ka­ret som tekniklager.

– Jag trodde att jag i bästa fall skulle få in så myc­ket pengar att den tid jag hade lagt ner inte skulle vara för­gä­ves. Adobe upp­skat­tade att för­sälj­ningen skulle bli 500 ex i måna­den. Men redan från start sålde vi tio gånger mer än det.

Photoshops seger­tåg ledde till en explo­sion av mani­pu­le­rade foto­gra­fier. Möjligheten att skapa fej­kade motiv utfors­ka­des av konst­nä­rer och reklam­by­råer, men också på tidningsredaktionerna.

Denna trend gick inte obe­märkt förbi. Under 90-talets första år pub­li­ce­ra­des en rad böc­ker och artik­lar om foto­gra­fi­ets stun­dade död. I Sverige pre­sen­te­rade Styrelsen för psy­ko­lo­giskt för­svar 1993 en utred­ning om hotet från de falska bil­derna. Samma år höll Pressklubben i Stockholm en debatt om bild­ma­ni­pu­la­tion, där en foto­graf från Dagens Nyheter irri­te­rat hoj­tade ”bort med den digi­tala skiten!”

Fotografiet hade ju all­tid betrak­tats som ett avtryck av verk­lig­he­ten. Enligt Henri Cartier-Bresson, ofta beskri­ven som foto­jour­na­li­sti­kens far, hand­lade foto­grafi om att fånga ett avgö­rande ögon­blick. Den infly­tel­se­rike bilda­na­ly­ti­kern Roland Barthes beskrev foto­gra­fiet som en bild utan kod, medan Susan Sontag i sin berömda essä­bok Om foto­grafi slog fast att ”foto­gra­fier för­ser oss med bevis”. Nu ställ­des dessa före­ställ­ningar på ända.

1990-talet bjöd på mäng­der av kon­tro­ver­ser kring mani­pu­le­rade foton, från porr­bil­der med den svenska kung­a­fa­mil­jens ansik­ten till Time Magazines bild av OJ Simpson, där den mord­miss­tänk­tes hy hade gjorts mör­kare. Märkligt nog hade många av de omde­bat­te­rade retu­sche­ring­arna kun­nat göras även utan digi­tal teknik.

Anna Dahlgren är konst­ve­tare vid Nordiska museet och har skri­vit en avhand­ling om bild­be­ar­bet­ning. Hon menar att debat­terna satte fokus på något som egent­li­gen var en grund­läg­gande del av det foto­gra­fiska hant­ver­ket. Redan innan den digi­tala redi­ge­ringen var histo­rien full av exem­pel på bild­ma­ni­pu­la­tion, som när Josef Stalin lät ”ta bort” Leo Trotskij från ett antal foton.

–Fotografer har all­tid gjort bear­bet­ningar i mörk­rum­met. Redan när man tar en bild gör man dess­utom mani­pu­la­tio­ner i form av ljus­sätt­ning, val av skär­ped­jup och så vidare, säger Anna Dahlgren.

Photoshop upp­fann inte tek­ni­kerna, men gjorde dem till­gäng­liga för van­ligt folk. När män­ni­skor insåg vad som var möj­ligt att göra med en bild, då kom kritiken.

Idag har Photoshop näs­tan mono­pol­ställ­ning på mark­na­den för bildre­di­ge­ring. Enligt Adobe har pro­gram­met drygt tio mil­jo­ner använ­dare, en siffra som san­no­likt skulle dubb­las om man räk­nade in nät­pi­ra­ter. Det används av såväl ani­ma­tö­rerna bakom stor­fil­men Avatar som av gran­nen som läg­ger upp bil­der från kräft­ski­van på Facebook.

Men vad hän­der när snart sagt varenda bild vi ser snyg­gas till i samma digi­tala make over-studio?

Anna Dahlgren påpe­kar att allt­fler foto­gra­fier är ona­tur­ligt rena, pole­rade och visu­ellt full­än­dade. Dagens foto­gra­fer kan ta fler bil­der, sämre bil­der, men med kre­a­tivt efter­ar­bete ändå få till mer full­än­dade resul­tat. Henri Cartier-Bressons avgö­rande ögon­blick är med andra ord inte så avgö­rande längre.

Olof Glemme, foto­konst­när och pre­fekt vid Konstfack, beskri­ver det som att foto­gra­fiet har när­mat sig måleriet:

–Det har bli­vit myc­ket lät­tare att skapa per­fek­tion. Det finns egent­li­gen inga begräns­ningar. Det du som foto­graf bestäm­mer dig för att göra, det kan du också göra, säger han.

Sedan 1990-talet har nyhets­me­dier infört reg­ler för på vil­ket sätt bil­der får pro­ces­sas. Senast 2006 fick en erfa­ren foto­graf för nyhets­by­rån Reuters spar­ken när det avslö­ja­des att han för­sto­rat ett rök­moln på en bild. Någon full­fjäd­rad tro­vär­dig­hets­kris för foto­gra­fiet har det dock inte blivit.

–Om man ser ett motiv som ver­kar osan­no­likt, så utgår man i dag från att det är gjort i en dator och blir för­vå­nad om det visar sig vara äkta. Men på ett mer intui­tivt plan har vi fort­fa­rande en stark tro på bil­den som som något verk­ligt, säger Anna Dahlgren.

17 år efter Pressklubbens debatt ser hon upp­hovs­rätts­frå­gor som en intres­san­tare aspekt av bil­dens digi­ta­li­se­ring än ris­ken för mani­pu­la­tion. Att man på 90-talet fruk­tade foto­gra­fi­ets död kan nog del­vis för­kla­ras av att bear­bet­ningen digi­ta­li­se­ra­des långt innan andra foto­gra­fiska pro­ces­ser – regi­stre­ring, arki­ve­ring och sprid­ning av bil­der – blev till ettor och nollor.

Fotografiet dog inte. Istället tar vi, ser och omger oss med fler foto­gra­fiska bil­der än någon­sin tidi­gare. Digital– och mobil­ka­me­ror har gjort foto­grafi till var mans uttrycks­me­del. Samtidigt ger inter­net oss möj­lig­het att sprida och ta del av oänd­liga mäng­der bilder.

Numera finns det dess­utom ett eta­ble­rat uttryck för foto­gra­fier som tycks över­dri­vet mani­pu­le­rade. Vad man kal­lar dem? ”Photoshoppade”.

OMDISKUTERADE BILDBEARBETNINGAR

När film– och idrotts­stjär­nan OJ Simpson 1994 greps miss­tänkt för ett dub­bel­mord satte Time Magazine poli­sens häkt­nings­bild på omsla­get. För att ”hotta upp” bil­den gjorde man den mör­kare och ökade kon­tras­ten. Problemet var bara att kon­kur­ren­ten Newsweek använde exakt samma foto, fast i ori­gi­nal. Time fick hård kri­tik och beskyll­des för rasism.

Dagarna efter den 11 sep­tem­ber 2001 spreds en upp­se­en­de­väc­kande bild över nätet: en turist pose­rar obe­kym­rat på top­pen av World Trade Center medan ett plan i bak­grun­den stör­tar mot bygg­na­den. Bilden blev snabbt världs­känd som ”The tou­rist guy”, men var givet­vis fej­kad. En ung­rare vid namn Peter Guzli hade gjort mon­ta­get uti­från sina semesterbilder.

Skillnaden mel­lan mani­pu­la­tion och nor­mal bild­be­hand­ling är långt ifrån glas­klar. 2008 vann dåva­rande SvD-fotografen Kalle Melander täv­lingen Årets bild med ett por­trätt av en bol­mande eta­nol­fa­brik. När det dök upp en annan ver­sion av bil­den, där röken var lju­sare, beskyll­des han för att ha för­vans­kat fotot. Men vad Melander hade gjort var bara att öka kon­tras­ten, en helt accep­te­rad bil­d­jour­na­lis­tisk teknik.

Reklam– och modebran­schen strä­var knap­past efter samma auten­ci­tets­i­deal som nyhets­jour­na­li­sti­ken. Men ibland beskylls även mode­fo­to­gra­fier för att ta ut sväng­arna för myc­ket i Photoshop. I hös­tas var det Ralph Lauren som fick krypa till kor­set sedan svenska Filippa Hamilton fått en lite väl ano­rek­tisk midja i en annonsbild.

Många av de bear­bet­ningar som Photoshop möj­lig­gjorde kunde göras redan tidi­gare om man hade dyr pro­fes­sio­nell utrust­ning. Det hade National Geographic, som 1982 tes­tade sin digi­tala redi­ge­rings­ap­pa­rat på en bild av två egyp­tiska pyra­mi­der. Pyramiderna stod för långt isär för att båda rym­mas på tid­ning­ens omslag, vil­ket ord­na­des genom att flytta den ena. Men läsarna rea­ge­rade och tid­ning­ens anse­ende fick sig en törn.

Adolf Hitler, Fidel Castro och Mao Zedong använde sig alla av sin tids tek­ni­ker för att låta mani­pu­lera foto­gra­fier. Men kanske mest väl­kända är Josef Stalins ”utsudd­ningar” av Lev Trotskij. Efter att Trotskij ute­slu­tits ur kom­mu­nist­par­tiet på 20-talet för­svann han mys­tiskt från en rad vik­tiga histo­riska bilder.

Ett av senare års mer debat­te­rade fall av bild­ma­ni­pu­la­tion är Reutersfotografen Adnan Hajjs bil­der från Libanonkriget 2006. Affären inled­des när en blog­gare upp­täckte att Hajj hade använt Photoshops klon­verk­tyg för att för­stora rök­moln på en bild från ett isra­e­lisk anfall mot Beirut. Till slut sade nyhets­by­rån upp sam­ar­be­tet med Hajj, tog bort alla hans bil­der ur sitt arkiv och avske­dade en av sina bildredaktörer.

När Martha Stewart 2005 satt i fäng­else för bedrä­geri gjorde tid­ningen Newsweek ett omslag där tv-profilen log och pose­rade med tex­ten ”sma­lare, fris­kare och redo för bästa sänd­nings­tid”. Eftersom Stewart satt inlåst var det dock omöj­ligt att ta en sådan bild. Istället hade tid­ningen använt en mer tvek­sam metod: fäst hen­nes huvud på ett annan kvin­nas kropp.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar till Photoshop har gett ny syn på bilden

  1. Pingback: Bildbedrägeri dramatiserar vulkanutbrottet på Island « Poppy Blogg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>