Uppfann min klasskamrat machinima?

För några vec­kor sedan skrev jag ett repor­tage om machi­nima i SvD. För den som inte kän­ner till feno­me­net så består det av fil­mer pro­du­ce­rade med hjälp av vir­tu­ella värl­dar, eller för­enk­lat; ani­me­rade fil­mer som “age­ras” live i ett data­spel istäl­let för att teck­nas ruta för ruta. De gångna 1415 åren har machi­nima gått från att vara ett supersmalt hac­ker­fe­no­men till att bli en rik­tig genre med hän­givna fans och ambi­tiösa långfilmsprojekt.

Något som inte fick plats, eller sna­rare inte pas­sade in, i SvD-artikeln var min egen rela­tion till den här sor­tens film­ska­pande med data­spel. Jag har näm­li­gen bör­jat miss­tänka att jag bevitt­nade hela gen­rens födelse.

När jag gick på hög­sta­diet fick min klass en gång skol­upp­gif­ten att spela in egna fil­mer. Medan de flesta sprang ut med vide­o­ka­me­ror och gjorde egna kome­dier eller poli­sä­ven­tyr (eller som jag och fyra vän­ner: en så här i efter­hand ganska rasis­tisk pro­pa­gan­da­film mot rasism) valde min klass­kam­rat Daniel Block att göra en film helt ensam.

Filmen, som jag vill min­nas hette Ris i Östersund, gjorde han med hjälp av sin Amiga. Genom att koppla ihop datorn med famil­jens video klippte Daniel ihop snygga demos från sina favo­rit­spel med taff­liga dia­log­se­kven­ser gjorda i något slags pri­mi­tivt ani­ma­tions­pro­gram. Resultatet var, hmm, ganska obe­grip­ligt, och jag minns att efter­tex­terna upp­tog lika lång tid som hela res­ten av filmen.

Jag blev superinspirerad.

Redan några dagar senare gjorde jag min första egna data­spels­film, om en liten stad som attac­ke­ra­des av en ond kri­gare. Jag spe­lade upp sce­ner i SNES- och Atari–spel som Outrun, Street Fighter II, Another world och Paperboy. För att skapa något slags logik och hand­ling skrev jag tex­tru­tor i ett rit­pro­gram och klippte in dessa mel­lan spel­se­kven­serna, alltså enligt unge­fär samma prin­cip som i en stumfilm.

Senare minns jag att jag och min bror gjorde ännu en film, där Super Probotector och något Star Wars–spel sam­man­fo­ga­des till en saga om två robo­tar som räd­dar världen.

Det intres­santa är att jag tror det här skedde när jag gick i sjunde klass, det vill säga läså­ret 19951996. Filmen Diary of a cam­per, som offi­ci­ellt räk­nas som värl­dens första machi­nima, släpp­tes i okto­ber 1996.

Om man stäl­ler upp på att Ris i Öresund kan räk­nas som en machi­nima, då föd­des inte machinima-vågen bland Quake–entu­si­as­ter i USA. Den föd­des i klass 7A 7B på Nya Rönnowskolan i Åhus.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar till Uppfann min klasskamrat machinima?

  1. Karl skriver:

    Wow, man bevitt­nade alltså en gen­res födelse!

    Men 7A? Är det inte så att vi var A-klassen ända fram till hög­sta­diet –då vi blev degra­de­rade till 7B?

  2. Adam skriver:

    Var det så? Faktum är att jag var rätt osä­ker på det där med 7A. Man borde ha en skol­ka­ta­log eller nåt…

  3. felmoftan skriver:

    en så här i efter­hand ganska rasis­tisk pro­pa­gan­da­film mot rasism”

    Hahahahahahahaha! Öns­kar att någon teck­nade en serie om hur ni gjorde den.

  4. Linus skriver:

    Ah, minns att jag och min brorsa gjorde samma sak runt 199798 med ett N64, en vide­o­band­spe­lare samt spe­let Goldeneye från Rare. Good times.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>