Älskade och hatade Comic Sans

YouTube Preview Image

Jag har länge drömt om att få skriva något om typ­snit­tet Comic Sans. Tack vare Magnus Gylje, den före­döm­lige redak­tö­ren för SvD:s helg­bi­laga K, fick jag i fre­dags möj­lig­het att ägna hela fyra sidor åt detta något smala ämne.

I dag upp­täckte jag för övrigt att en doku­men­tär­film om Comic Sans är på gång. Och var­för inte? Det fun­kade ju med Helvetica.

Spexiga Comic Sans är typo­gra­fi­värl­dens fula ankunge. Därför blev bok­stä­verna från en teck­nad hunds prat­bubb­lor av miss­tag ett av värl­dens mest använda typsnitt.

Dan Gilbert, huvud­ä­gare till bas­ket­klub­ben Cleveland Cavaliers, är ingen mått­full man. När lagets stjärna LeBron James i augusti vär­va­des av kon­kur­re­rande Miami Heat, blev Dan Gilbert så rasande att han skic­kade ut ett öppet brev. I en melo­dra­ma­tisk ton lovade han att Cavaliers skulle vinna en NBA-titel, kal­lade LeBron James för en feg svi­kare och svam­lade något om att inte komma till him­me­len. Brevet fick nätet att explo­dera av kommentarer.

Diskussionerna hand­lade dock inte främst om inne­hål­let, utan om for­men på bok­stä­verna. Dan Gilbert hade näm­li­gen valt att skriva sitt utbrott i typ­snit­tet Comic Sans.

På Twitter tyckte sig­na­tu­ren CLGesq att ”tra­ge­din i LeBrons beslut överskug­gas av tra­ge­din i Dan Gilberts val av typ­snitt”, medan jsmooth995 menade att ”någon som skri­ver offi­ci­ella utta­lan­den i Comic Sans borde inte få driva ett NBA-lag”. Andra twitt­rare kal­lade Dan Gilbert för idiot och spe­ku­le­rade i om han hade skri­vit bre­vet på sin mam­mas dator. Till slut blev hånan­det så omfat­tande att Comic Sans ham­nade på lis­tan över ”tren­ding topics”, de tio ämnen som dis­ku­te­ras mest på Twitter.

Hur kan ett typ­snitt väcka så starka känslor?

Du har garan­te­rat sett typ­snit­tet Comic Sans, oav­sett om du kän­ner till nam­net eller inte. Tänk lap­pen i tvätt­stu­gan om att du inte får tvätta mat­tor i maski­nerna, klass­fö­re­stån­da­rens sten­cil om hös­tens fri­lufts­dag eller reklamut­skic­ket från någon postor­der­firma som vill inbilla dig att de har skri­vit bre­vet för hand.

Sedan 1995, då typ­snit­tet utveck­la­des av Microsofts typo­graf Vincent Connare, har Comic Sans bli­vit det själv­klara valet för ama­tör­form­gi­vare som vill sig­na­lera glädje och lek­full­het. Ärligt talat ser det rätt löj­ligt ut. Comic Sans ska efter­likna hand­skrift, men är för styl­tigt. Bokstäverna påmin­ner om tex­ten i en seri­e­tid­ning, fast barns­li­gare. Ändå är det utan tve­kan ett av värl­dens popu­lä­raste typsnitt.

– Bland form­gi­vare och typo­gra­fer är Comic Sans väl­digt hatat, säger Arina Stoenescu, ämne­s­an­sva­rig för medi­e­tek­nik på Södertörns hög­skola och ord­fö­rande i Stockholms Typografiska Gille.

Gissningsvis visste du inte att det finns en svensk sam­man­slut­ning för typo­grafi. Stockholms Typografiska Gille syns säl­lan i offent­lig­he­ten, men har i över 70 år arbe­tat för att främja typo­gra­fisk kva­li­tet. Idag består för­e­ningen av ett 200-tal entu­si­as­ter som brin­ner för kons­ten att gra­fiskt utforma texter.

Trots att vi stö­ter på typo­grafi hund­ra­tals gånger dag­li­gen – i tid­ningar och böc­ker, på datorskär­mar och väg­skyl­tar – är det ett hant­verk som påver­kar oss utan att vi tän­ker på det.

– Formgivning av bok­stä­ver fun­ge­rar unge­fär som kläd­de­sign. Olika klä­der sig­na­le­rar olika saker i olika sam­man­hang. På samma sätt blir typo­gra­fin en kostym åt det bud­skap den ska pre­sen­tera. Det har att göra med utse­ende och tro­vär­dig­het, säger Arina Stoenescu.

Typografins ideal är tyd­lig­het. Bokstävernas utform­ning bör inte bara vara vac­ker, utan också hjälpa läsa­ren att för­stå. Typografi anses väl­gjord om man inte läg­ger märke till den. Det är ingen slump att neutrala Helvetica san­no­likt är tider­nas mest använda typsnitt.

Om Helvetica kan beskri­vas som typo­gra­fi­fa­mil­jens stolt­het – den präk­tige äldste sonen med topp­be­tyg – då är Comic Sans det obors­tade svarta fåret.

Förbjud Comic Sans! På saj­ten Ban Comic Sans säljs allt från nyc­kel­ringar till mug­gar och t-shirtar med samma bud­skap. Det offi­ci­ella målet sägs vara att utplåna typ­snit­tet från pla­ne­tens yta. Besökarna upp­ma­nas att ”resa sig i upp­ror mot denna ond­ske­fulla typo­gra­fiska okunnighet”.

Bakom saj­ten står Holly och David Combs, båda gra­fiska form­gi­vare från Indianapolis. För dem är anti­pa­tin mot Comic Sans mer än en gemen­sam hobby. Det var den som gjorde dem till ett par.

– Vi var ute på dejt och jag bekla­gade mig över att min chef tving­ade mig att använda Comic Sans. Då föreslog David att man borde för­bjuda det, och i den stun­den visste jag att jag ville gifta mig med honom. När vi sedan star­tade saj­ten var det mest som ett skämt. Men värl­den gav ett tyd­ligt svar: ”vi hatar också Comic Sans”, säger Holly Combs.

Ja, paret är knap­past ensamma om sin avsky. På nätet hit­tar jag affi­scher där Comic Sans efter­ly­ses för brot­tet dålig design, en teck­nad serie där upp­hovs­man­nen Vincent Connare blir miss­hand­lad av arga belac­kare och ett tilläggs­pro­gram till webb­lä­sa­ren som ersät­ter all Comic Sans-text med Helvetica.

Varifrån kom­mer allt detta hat? Comic Sans är knap­past snyggt. Det är defi­ni­tivt inte stil­rent, och det för­med­lar ett slags kläm­käck­het. Men det finns andra fula typ­snitt. Varför är just Comic Sans så bespottat?

– Comic Sans föl­jer var­ken reg­ler för skön hand­skrift eller för van­lig typo­grafi, det är en hybrid som mer lik­nar ett barns hand­stil. Och pre­cis som konst kan typo­grafi väcka käns­lor när den går över vissa grän­ser, säger Arina Stoenescu.

Holly Combs menar att det stora felet är att det felanvänds:

– Comic Sans miss­bru­kas något ohygg­ligt. En gång fick jag en begrav­nings­in­bju­dan där min döde väns namn var skri­vet i Comic Sans. Sådant är bara tank­löst, säger hon.

På Ban Comic Sans finns bild­be­vis på mäng­der av udda använd­ningar av typ­snit­tet: väg­skyl­tar, en spansk vine­ti­kett, för­tex­terna i en ame­ri­kansk tv-serie, pla­ket­ten på en por­tu­gi­sisk staty, en var­nings­skylt vid en bygg­ar­bets­plats, grav­ste­nar, ett brev från eng­elsk polis rik­tat till offer för våld­täk­ter och sex­u­ella över­grepp, en ambu­lans, ett konst­gal­leri, ett över­kla­gande till en dom­stol i Texas. Ändå var bok­stä­verna från bör­jan bara tänkta att nytt­jas av en hund.

– Jag blir nog påmind om Comic Sans unge­fär var 60:e sekund av mitt liv, säger Vincent Connare.

Han ver­kar inte ode­lat för­tjust, man­nen som har vant sig vid att bli pre­sen­te­rad som ”Mr Comic Sans”.

Historien om typ­snit­tet bör­jar med en sorg­ligt bort­glömd pc-mjukvara. 1994 star­tade Microsoft en kon­su­mentav­del­ning, som en del av en ambi­tion att locka nya kund­grup­per till ope­ra­tiv­sy­ste­met Windows 95. Avdelningens stor­sats­ning blev Microsoft Bob – ett pro­gram tänkt att för­enkla använ­darupp­le­vel­sen för barn och dator­ny­bör­jare. Istället för Windows van­liga föns­ter­struk­tur var Bob upp­byggt som ett hus där varje rum inne­höll olika iko­ner, och där en teck­nad hund som hette Rover hjälpte använ­da­ren att hitta.

Vincent Connare såg en demo av pro­gram­met och hajade till över att tex­ten i Rovers prat­bubb­lor var skri­ven i typ­snit­tet Times New Roman. En hund kan inte prata i Times New Roman, tänkte han. På sitt kon­tor hade han två seri­e­al­bum, Watchmen och The Dark Knight Returns. Inspirerad av seri­er­nas hand­skrivna text skis­sade han fram ett alfa­bet som han tyckte pas­sade bättre till teckningarna.

Microsoft Bob blev en dun­der­flopp. Så små­ningom skulle pro­gram­met till och med hamna på tid­skrif­ten Times lista över de 50 sämsta upp­fin­ning­arna någon­sin. Men Comic Sans gick ett annat öde till mötes.

Vincent Connare hade ald­rig tänkt på sin ska­pelse som ett regel­rätt typ­snitt. Av en slump blev det dock upploc­kat som ett av stan­dard­typ­snit­ten i Windows 95. Bredvid tra­di­tio­nella, lite stiffa, alter­na­tiv som Arial, Times och Courier tyck­tes Comic Sans roli­gare och mer avslapp­nat. Det stod ut i mängden.

Sedan hemda­torns intåg har typ­snitt gått från ett pro­fes­sio­nellt verk­tyg till något som varenda män­ni­ska använ­der. Utvecklingen har ökat all­män­he­tens kun­skap om typo­grafi, men sam­ti­digt ska­pat en infla­tion av taff­lig amatörformgivning.

Det är trots allt ett tra­di­tion­styngt hant­verk. Formen på de bok­stä­ver du just nu läser är slå­ende lika text som tryck­tes i Venedig på 1400-talet. I svensk typo­gra­fis stan­dard­verk, Typografisk hand­bok, skri­ver för­fat­ta­ren Christer Hellmark: ”Det finns i själva ver­ket få konstar­ter där utrym­met för per­son­liga åsik­ter, form­ex­pe­ri­ment och utö­va­rens själv­för­verk­li­gande är mindre än inom typografin.”

Datorn pla­ce­rade denna konstart i hän­derna på fol­ket, och fol­ket gil­lade Comic Sans.

– Comic Sans har inte gjort mig rik. Det är Microsoft som äger det, och jag skulle gissa att Ban Comic Sans tjä­nar mer på sina klis­ter­mär­ken än jag har gjort, säger Vincent Connare.

Han bör­jar bli trött på att prata om ett typ­snitt som han snodde ihop på några dagar för 16 år sedan. Men sam­ti­digt som han hellre skulle vara känd för sina senare, mer genom­ar­be­tade typ­snitt, ång­rar han inte att han ska­pade Comic Sans:

– De som mot­ar­be­tar det ver­kar inte för­stå att van­lig bok­ty­po­grafi inte pas­sar på till exem­pel en bröd­limpa. Det är klart att jag är stolt över att ha ska­pat något som åtminstone halva jor­dens befolk­ning tyc­ker om.

Kampanjen Ban Comic Sans är inne på sitt elfte år. Medan sup­port­rar värl­den över fäs­ter klis­ter­mär­ken på alla Comic Sans-skyltar de ser, ger paret Combs före­läs­ningar för att öka kun­ska­pen om typo­grafi. Ändå tror Holly Combs inte att hen­nes hat­typ­snitt går att stoppa:

– Comic Sans smet in i typo­gra­fi­värl­den genom ett miss­tag av Microsoft. Det gör mig upp­rörd, men jag tror att Comic Sans är ett pro­blem som vi kom­mer behöva stå ut med under res­ten av våra liv. Människor kom­mer inte att sluta använda det. De flesta bryr sig helt enkelt inte om typsnitt

FAKTA: COMIC SANS

Urspungligen hette typ­snit­tet Comic Book, men döp­tes om eftersom ska­pa­ren Vincent Connare inte tyckte att nam­net lät som ett typ­snitt. Ordet sans är kort för ”sans serif” och syf­tar på att typ­snit­tet sak­nar så kal­lade serif­fer, de klac­kar eller föt­ter som bok­stä­ver ibland har. Namnet är egent­li­gen miss­vi­sande, eftersom både I och J fak­tiskt har serif­fer i Comic Sans.

Comic Sans har länge till­hört stan­dard­typ­snit­ten i Microsoftprodukter som Word och Internet Explorer. I juli i år släppte Microsoft en upp­da­te­rad ver­sion av typ­snit­tet, Comic Sans 2010, där ori­gi­nal­bok­stä­verna har kom­plet­te­rats med fetade samt kur­siva varianter.

FYRA COMIC SANS-EXEMPEL I STOCKHOLM

”Det kän­des lite annorlunda”

Intill Södra sta­tion lig­ger Lugn & go, en mot­tag­ning för bland annat mas­sage, zon­te­rapi och kostråd­giv­ning. När verk­sam­he­ten star­tade för fem år sedan bad äga­ren Maria Öhlén en vän som är illust­ra­tör om hjälp med att ta fram en logo­typ. Bland de fram­tagna för­sla­gen fast­nade hon för det där tex­ten var i Comic Sans.

– Jag har all­tid tyckt om det typ­snit­tet själv. Det är lite roligt, säger hon.

Varför tyckte du att det pas­sade i er logotyp?

– Det kän­des lite annorlunda. Namnet ska ju ge en känsla av lugn, så jag tyckte att det pas­sade med ett typ­snitt som gav lite liv åt loggan.

”Det var lättläst”

En ren slump. Så för­kla­rar delä­gare Sinan Erdal att Verona piz­ze­ria på Ringvägen använ­der Comic Sans i sin skylt.

– Det har hängt med sedan vi öpp­nade. Jag valde det för att det var lätt­läst men lite annorlunda.

Vad tyckte du att det signalerade?

– Jag tänkte inte i de banorna. Jag tyckte bara att det var snyggt.

”Jag tyc­ker om texten”

Sushibaren Ginza på Malmskillnadsgatan har valt Comic Sans som typ­snitt i tex­ten på skylt­fönst­ret. Äga­ren Ichiro Tsuboi har själv gjort designen.

– Jag tyc­ker om tex­ten. Den är lätt att läsa.

Händer det att kun­derna kom­men­te­rar typsnittet?

– Nej, det är ald­rig någon som säger något om det.

”Vänta, jag måste gå ut och titta

Utanför Midsommarkransens spel & tobak pryds mar­ki­serna av Comic Sans. Men butiks­in­ne­ha­vare Ove Lindström vet inte var­för det blev så.

– Det var hyres­vär­den som beställde mar­ki­sen. Jag hade ingen­ting med det att göra, säger han.

Gillar du typsnittet?

– Vänta, jag måste gå ut och titta. Jo, det är väl okej. Det känns neutralt.

Om Adam

Journalist. Filmare. Författare.
Det här inlägget postades i Artiklar, Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar till Älskade och hatade Comic Sans

  1. Hans Presto skriver:

    Jag blev rik­tigt glad i fre­dags när jag läste din arti­kel. Fyra sidor om ett typ­snitt! Bra jobbat!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>